Arkiv | mars, 2013

Debatt

Rovdjuren kostar över en miljard kronor

Rovdjursstammarna ökar i landet och därmed stiger kostnaderna. Men vad är prislappen för att ha varg, björn, järv och lodjur? Svenska Jägareförbundet efterlyser en socio-ekonomisk konsekvensanalys.

 Pengar är ett språk alla kan förstå och relatera till. Därför är det mycket märkligt att ingen hittills vågat sig på att beskriva vargen och de effekter den medför i ekonomiska termer. Så fort någon idag vill förändra något i vår natur avkrävs man en gedigen konsekvensbeskrivning. Varför har man inte gjort en sådan i vargfallet?

Svenska Jägareförbundet har därför gjort egna beräkningar för att visa på behovet av en riktig konsekvensanalys.

Vissa kostnader är enkla att fånga, till exempel de 160 miljoner som den senaste Rovdjursutredningen och Riksdagens utredningstjänst funnit att den statliga delen av förvaltningen av våra stora rovdjur kostar årligen. Till detta ska läggas särskilda satsningar, till exempel de 5 miljoner som enbart den högaktuella Junseletiken kostat hittills, och att kostnaderna har ökat i takt med större rovdjursstammar. Sammantaget alla dessa kostnader närmar vi oss idag ett belopp på cirka 200 miljoner kronor per år.

Sedan finns kostnader och värden som är lite svårare att fånga. Markägarnas minskade intäkter för jaktarrenden är en sådan. Den minskade jaktarrendeintäkten i ett vargrevir uppgår till mellan 1 och 4 miljoner årligen. Där jakten är attraktiv blir givetvis den uteblivna intäkten större. Idag har vi sannolikt cirka 68 vargrevir i landet vilket innebär att markägarna årligen förlorar mellan 68 och 272 miljoner per år. En utebliven intäkt som inte ersätts av någon.

Det jaktbara viltet har stora värden i form av kött och rekreation. En älg värderas till cirka 16 000 kronor och ett rådjur är värt ungefär 6 500 kronor (enligt SLU:s beräkningar). Då vi vet ganska exakt hur många rovdjur vi har i landet och hur mycket de äter kan man enkelt räkna ut det uteblivna jaktvärdet på de bytesdjur som rovdjuren konsumerar. Det blir lite drygt 600 miljoner per år.

Tamdjurens betesmarker måste också förses med rovdjursavvisande stängsel. Viltskadecenter har räknat ut prislappen för det. Att stängsla hälften av våra fårbesättningar i landet kostar 600 miljoner och då avvärjer inte stängslen alla angrepp. Vill vi stängsla alla våra fårbesättningar med rovdjursavvisande stängsel landar kostnaden på en dryg miljard. Detta är inte en engångskostnad. Staketen måste bytas ut med jämna mellanrum och underhållas flera gånger per år.

Man kan idag också sätta ett värde på den oro som, bland annat, var fjärde vuxen svensk känner för att röra sig i skog och mark där det finns stora rovdjur. Vi vet även att jaktturismen i landet omsätter cirka 1 500 gånger mer än rovdjursturismen. Täta rovdjursstammar leder till minskade intäkter och färre arbetstillfällen.

Förutom bortfallet av intäkter och ökande kostnader påverkas naturligtvis även fastighetsvärdena av den ökande rovdjursförekomsten. I Värmland, Örebro och Dalarna län, som till stora delar är täckta av vargrevir sjunker fastighetsvärdena enligt SCB. Orsakerna till detta kan kanske inte helt tillskrivas rovdjursförekomsten, men det är onekligen så att många fastighetsägare har mött detta som ett argument för ett lägre värde vid en fastighetsförsäljning.

Summerar vi några av ovan nämnda effekter hamnar rovdjurskostnaden på över en miljard kronor per år. Men det stannar inte där. Många effekter återstår att räkna på. I slutändan måste man också inse att vi lever med ändliga resurser och att vi har 846 arter på våra rödlistor som är minst lika hotade som vargen, hur mycket satsar vi på dem?

Innan man bestämmer hur mycket rovdjur det ska finnas måste man bestämma sig för vad de får kosta. Gör man tvärt om är risken stor att drabbade människor ytterligare förlorar förtroendet för myndigheter och politiska beslutsfattare.

Regeringen har aviserat en ny rovdjursproposition till hösten. Idag ersätts och kompenseras endast bråkdelar av de negativa konsekvenser som vargen och de andra stora rovdjuren för med sig. I en långsiktig och accepterad rovdjurspolitik bör man utgå från en socio-ekonomisk konsekvensanalys och bestämma vilka kostnader samhället är berett att bära för rovdjuren. Det är enligt vår uppfattning helt avgörande för en trovärdig politik. Att som idag tillåta vargstammen öka ohämmat och skapa problem i nya delar av landet gör det ännu svårare att åstadkomma en förvaltningsplan för rovdjuren där samhällskostnaderna kan hållas på en rimlig nivå. Vi behöver en debatt om vad rovdjuren får kosta samhället och drabbade medborgare mer än en sifferexercis kring vargpopulationens storlek och genetiska status.

 

Björn Sprängare, ordförande i Svenska Jägareförbundet

Thomas Björklund, ordförande i Jägareförbundet Dalarna

Läs mer

Det finns stunder….

Hej. I dag är en sådan stund, hemsidan börjar ta form, utan att man känner det, anar man våren. Kört hem fällor för åtgärd, med högtryck, stålborste, rostskyddsprimer, mattlack, sedan upfräschning av varnings-, typ- och ägareskylt, och placera dem i  slakteriet. Mats i Fensjö ringde och pratade älg som han, och Roger gruvområdet, alltid gör, […]

Läs mer

Koka ner rovdjursdebatten

Hej Leif

Vad jag förstår finns det i debatten grupper med ett enda mål, nämligen att sysselsätta SJF med en komplicerad debatt så kärnfrågorna döljs.

Så att det faktum att det nu hänger på antalet varg, det skall in i dimman.

Vad som gäller är inget annat än att fastställa en smärtgräns för populationerna, för Sverige, och för regioner.

Därefter fastställa medlen hur man når dit. (Vad jag kan se är det knappast fråga om att prata, flytta, avla utan jaga.)

Går det inte för lagar, då föreslås vi ändrade lagar.

Går det inte för EU, föreslås att vi kör över, och hota med att lämna om det kostar.

 

Åke B

Läs mer

Finns krafter som vill hålla kvar det emotionella tonläget?

JFV tog motion ang. varg i västmanland Beslutet innebär att Jägareförbundet Västmanland i nuläget inte kan acceptera något vargrevir i länet, eftersom berörda myndigheter och politiker inte ger förutsättningar för en helhetslösning, enligt Jägareförbundets rovdjurspolicy. – Vi följer Jägareförbundets rovdjurspolicy, men vi kan inte hålla så här många vargar i länet som nu är fallet. […]

Läs mer

Debatt : Gärna spridning

Men varför inte prata om det viktigaste först, minska populationen?
För skall den minskas med 400 individer underlättar det nog att de inte är så spridda, eller?

Vad jag förstår finns det grupper med ett enda mål, nämligen att sysselsätta SJF med en komplicerad debatt så kärnfrågorna döljs.

Så att det hänger på antalet varg, det skall vi strunta i.

Vad som gäller är inget annat än att fastställa en smärtgräns för populationerna, för Sverige, och för regioner.

Därefter fastställa medlen hur man når dit. (Vad jag kan se är det knappast fråga om att prata, flytta, avla utan jaga.)

Går det inte för lagar föreslås ändrade lagar.

Går det inte för EU, föreslås att kör över, och hota med att lämna.
Älgen

Läs mer

Debatt: Sprid ut vargarna

Tony Karlsson har i sitt inlägg Vargar också i renbetesland helt rätt. Vi kan bråka hur mycket som helst om vargar och antal, men nyckelfrågan är var de ska få vara. Den frågan måste lösas innan något annat.

Antingen ska vargarna naturligen få finnas över hela landet med samma regler överallt, eller så tvingas vi hålla en onaturligt isolerad stam i Mellansverige.

Då måste det vara bättre med genetiskt friska vargar, som har en naturlig kontakt med sina artfränder i Finland, och utspridda över en betydligt större yta, än vad situationen är nu.

Vargar som kommer in i bebyggelse och nära boskap ska kunna tas bort – men i övrigt ska de få finnas där de vill vara, och det är ofta Norrland.

Att i all evighet bygga en isolerad stam i Mellansverige med hjälp av helikopterjakt och flytt av djurparksvargar är fel och konstlat.

Till hösten kommer regeringens nya rovdjursproposition. Då måste riksdagen besluta att samma regler och rovdjurspolitik ska gälla i hela landet. Sedan måste alla anpassa sig.

Leif Öster

Läs mer

Regeringen har ändrat § 28

Regeringen har beslutat att ändra paragraf 28 i Jaktförordningen, som berör rätten att försvara hundar och andra tamdjur mot rovdjursangrepp. Den som i en sådan situation skjuter björn, varg, järv eller lodjur ska i fortsättningen anmäla detta till länsstyrelsen – inte till polisen, som hittills varit fallet

Läs mer

Regeringen ändrar § 28

Regeringen har beslutat att ändra paragraf 28 i Jaktförordningen, som berör rätten att försvara hundar och andra tamdjur mot rovdjursangrepp. Den som i en sådan situation skjuter björn, varg, järv eller lodjur ska i fortsättningen anmäla detta till länsstyrelsen – inte till polisen, som hittills varit fallet. Ett steg till i rätt riktning måste man […]

Läs mer