Älginventering

De metoder vi använder är Spillningsinventering som beräknar antal älgar i vinterstam.

Älgobs, skall föras in i Viltdata för varje dag visar på antalet observationer under jakten , inte antal älgar.

Markinventering, visar på antalet älgar under jakten och användes före 2018 i delområde Väster Åsgarn

Spillnings inventering bestäms och organiseras av ÄFO men utförs av jägarna, är den enda inventering där LST faktiskt tror på resultatet inte som älg i absoluta tal utan som trend, därför är det oerhört viktigt att jägarna håller sig till regelverket som finns runt detta. Men regelverket kräver att ÄFO ser till att alla som utför dessa inventeringar, kräver att få utbildning för att fortsätta med detta, och därmed fortsatt bli trodda. Viktigast är:  en käpp med ett snöre på 5,64 meter markering på snöret vid 1,78 meter för räkning av Rådjursskitar. Skitarna skall var färska och innehålla minst 20 kulor varav 10 inom cirkeln. Aldrig kompromissa med dessa regler. Sätt ner en pinne där du börjar det är ju dit du skall komma vid avslutning av inventeringen.

Spillningsinventering resultat GÄSO 2016

Fältblankett Spillningsinventering

 Vad är spillningsinventering.

Älgspillningsinventering är en av flera metoder för att skatta en älgpopulations täthet – antingen som ett index eller som ett absolut mått. Sådan kunskap kan tillsammans med annan information ligga till grund för formulering och utvärdering av mål som sätts upp inom älgförvaltningen. Metoden är utvecklad, testad och verifierad för att skatta älgtäthet under vintern. Även sommartäthet skulle potentiellt kunna skattas med spillningsinventering men på grund av att spillningshögarna påverkas starkt av regn, insekter och påväxt kan en sommarskattning inte rekommenderas. Eftersom det finns en variation i hur många spillningshögar en älg lämnar efter sig varje vinterdygn (defekationshastighet) så är metoden idag mest lämpad för att ge ett index som vid upprepade inventeringar ger en bild av förändringar över tiden. Till skillnad från flera andra metoder ger spillningsinventering inte bara en ögonblicksbild (jämför flyginventering eller Älgobs där inventeringen ger en bild av hur det ser ut under cirka en vecka) utan den ger ett genomsnittsindex eller genomsnittstäthet för en definierad längre period. Därigenom kan älgförvaltningen förvänta sig en bättre koppling mot till exempel foderutnyttjande och skogsskador. Metoden kräver inget snötäcke och kan även användas i miljöer där andra metoder kan vara svåra – till exempel i tät skog (Figur 1).


Figur 1. Spillningsinventering kan göras även i miljöer med tät vegetation. Foto Göran Sjöberg, SLU.

Grunden i metoden är att vi med hjälp av provytor utlagda i trakter skattar hur många älgspillningshögar det finns per ytenhet. Detta görs säkrast genom att vi rensar provytorna på hösten och på våren räknar de högar som tillkommit under vintern. Att bara gå ut på våren och räkna orensade ytor medför att vi måste åldersbestämma högarna och det ökar osäkerheten i skattningen. Metoden ger ingen information om köns- eller ålderssammansättning i älgpopulationen.

Metodbeskrivningen för att skatta älgtäthet genom spillningsinventering vänder sig i första hand till Älgförvaltningsgrupperna (ÄFG) i Älgförvaltningsområdena (ÄFO), och i andra hand till länens Viltförvaltningsdelegationer (VFD). Manualen är ett underlag för de som planerar och beslutar i frågor som berör älgförvaltning, till beställare av inventeringar och de som praktiskt ska genomföra inventeringar.

Spillningsinventeringar har använts som metod i forskning eller förvaltning i nära 80 år. Utvecklingen började i Nordamerika och sedan dess har många förändringar och förbättringar skett av metoderna. Det finns inte bara en standardiserad metod utan många olika varianter har anpassats till de djurarter som ska inventeras, den miljö som studeras, de resurser som finns tillgängliga och till den noggrannhet som älgförvaltningen vill uppnå med inventeringen. I Sverige gjordes de första spillningsinventeringarna i början av 1970-talet. Därefter var det främst inom forskningen som spillningsinventeringen användes och vidareutvecklades. Så småningom kom metoden att införas i den nationella riksskogstaxeringen och idag finns också inventeringsprogram inom den nationella viltövervakningen. Även enskilda jaktområden använder metoden, ofta tillsammans med andra typer av inventeringar. Metoden är bäst utvecklad och testad för älg, men den har använts också för flera andra viltarter även om metoden och tolkningen där än så länge är osäkrare. Problemet i Dalarna är att man varje år förändrat metoden, låt och nu sätta ett stopp, detta är den slutliga lösningen så resultaten kan jämföras år efter år.

Begrepp och definitioner

Absolut täthet anger antalet djur per ytenhet, till exempel 5 älgar/1000 ha.
Ackumuleringsperiod är den period under vilken spillningshögarna vi räknar har ackumulerats – i normala fall en vinter.

Defekationshastigheten är det genomsnittliga antal spillningshögar ett djur lämnar från sig under ett vinterdygn – ”skithastighet”. Detta är inte ett konstant värde för en viss viltart utan kan variera beroende på till exempel säsong och näringsförhållanden. Forskningen har visat att den är relativt oförändrad inom ett område om inte stora förändringar sker i miljön eller med älgpopulationen.

Index är här ett indirekt mått som på något sätt relaterar till antalet djur. Det innebär att indexet ska följa den sanna populationsutvecklingen. Index används huvudsakligen för att förstå förändringar i tid och rum. Ett spillningsindex kan utryckas som medelantalet spillningshögar för ett givet område eller en given areal (spillningstäthet; exempelvis 0,2 högar/provyta). Om ytterligare kunskap finns kan vi utgå från index för att beräkna absolut täthet.

Kluster är en samling provytor. I stället för att till exempel sprida provytorna jämnt över ett studieområde läggs provytor vid färre platser men då läggs flera provytor vid varje plats. En vanlig typ av kluster kallas trakt där vi lägger provytorna längs sidorna på en kvadrat som exempelvis är 1×1 kilometer. Denna typ av utläggning används för att effektivisera inventeringen och få ett större (och bättre) stickprov på kortare arbetstid.

Population är en samling individer av en art inom ett visst större område. Om förvaltningen känner den absoluta djurtätheten och områdets storlek kan populationsstorleken beräknas.

Provyta är en väl avgränsad yta på marken som används vid stickprovstagning. Provytorna används för att skatta den sanna tätheten.

Spillningshög är en mer eller mindre väl samlad hög av spillningskulor från ett djur. För att räknas som en hög vid inventering ska högen innehålla minst 20 kulor.

Spillningsinventering är en metod för att i första hand skatta tätheten av spillningshögar inom ett visst område för en viss period då spillningshögarna ackumulerats.

Spillningskula är den enskilda ”pärlan” i en hög. Storleken på dessa kulor samt antalet i varje hög varierar beroende på djurart, kön, ålder och säsong. Det finns ett överlapp i kulornas storlek mellan tjur och ko och kalv och vuxen.

Spillningstäthet är grundinformationen vid spillningsinventering. Med begreppet menas det genomsnittliga antalet spillningshögar/per ytenhet. Ytenheten är oftast provytans storlek. Till exempel: 0,2 spillningshögar/provyta eller 0,2 högar/100 m².

Stickprov är ett sätt att skatta det ”sanna värdet”. Ju större stickprov vi har i en stickprovsinventering desto bättre skattning får vi, det vill säga desto säkrare kan vi uttala oss om det sanna värdet.

Trakt, se Kluster

Beskrivning av metoden

Även om det vore önskvärt så är det helt omöjligt att räkna alla spillningshögar inom ett ÄFO. Spillningsinventering görs därför som en representativ stickprovsinventering. Inventeraren går ut mellan snösmältning och lövsprickning och räknar antalet spillningshögar som tillkommit på provytor under senaste vintern. Provytorna läggs längs sidorna i så kallade trakter. Utläggning och antal av trakter och provytor görs så att vi får en tillräckligt bra skattning av spillningstätheten utifrån de mål förvaltningen har med inventeringen. Insamlade fältdata förs över till en databas och analyseras. Rapporteringen bör minst uppnå en minimistandard och innehålla resultat som är förståeliga av inblandade parter och relevanta för förvaltningsbeslut. Rutiner för detta utarbetas i samband med den nya IT-portalen där bland annat Viltdata.se finns.

 

.