Karl Hedin och Fors AB

Noteringar av Leif Öster 09-02-07 

Dagens framgångsrika såg- och skogsägare Karl Hedin hade en farfar med samma namn; Karl Hedin från Nergården utanför Fagersta, som börjat sin verksamhet för snart 100 år sedan. Denne äldre Karl Hedin kom med tiden att äga skog och 10 sågverk i 4 län. Han ägde också från år 1940 AB Fors bruk i Folkärna socken och var engagerad i denna bygd i 34 år. Vid tiden för Hedins köp bestod AB Fors bruk, av en nerlagd industri, med rötter i en gammal masugn som hade fått en sulfitfabrik 1895. Järnbruket och massabruket hade drivits parallellt i 30 år, innan först järnbruksdelen avvecklades och sedan massbruket stängdes 1940. Bolagets större tillgångar vid Hedins köp var 850 ha skog och mark, samt en etablerad virkesfångst i södra Dalarna och Västmanland. Men Hedin kom att öppna sulfitfabriken igen och än idag finns här en lönsam skogsindustri. 

Bakgrund Bergslagens kanske tusen små hyttor kom med tiden att ersättas av allt större järnbruk, varav några finns kvar än idag; Avesta, Sandviken, Hofors, Domnarvet och Långshyttan började alla på detta sätt. De stora järnbruken hade alltsedan 1600-talet försökt köpa upp kringliggande hemman och andelar i bergsmännens hyttor och smedjor. När Garpenbergs bruk gick i konkurs 1910 har man genom åren köpt upp 94 olika hemman och bland annat även alla andelar i både Åsgarns och Fors hyttelag. Järnbruken gjorde dessa köp av flera olika skäl;

Bondgårdar köpte man för att komma åt både mat och kolproduktion som behövdes till bruken. Säljarna fick ofta bo kvar som ”Landbor” dvs som arbetskraft till bruken.

Bergsmännens andelar i hyttelag gav både insyn och möjlighet att på sikt lägga ner småhyttorna och styra malm, kol och arbetskraft till sina större masugnar och hammarsmedjor.

Under långa perioder var detta förbjudet men då gick ofta patron själv in och köpte andelarna privat. Att köpa upp ett hyttelag var ofta en lång process. När det gäller Åsgarns hyttelag köpte Garpenbergs bruk upp ungefär hälften av andelarna 1825 och sambrukade sedan hyttan med Västansjö och Västanbergs bergsmän fram till 1874 då verksamheten lades ner och man fick köpa ut deras andelar. Järnvägens roll för Fors samhälle

När det gäller brukets uppköp av Fors hyttandelar, var motivet delvis ett annat – Garpenbergs bruk började ana att norra stambanan skulle dras via Fors-Horndal och inte via

Garpenberg – Dormsjö som brukspatronerna i Garpenberg önskade. Åren ( 1853-1868) innan riksdagsbeslutet om järnvägen 1870 köper bruket upp alla andelar i Fors hytta. 1875 invigde Oskar II järnvägen förbi Fors. Detta för med sig att Garpenbergs bruk nu lägger allt fokus på Fors och beslutar sig avveckla sin masugn i Dormsjö. Brattfors som ligger mitt emellan Fors och Garpenberg blir förädlingsort med valsverk och en år 1882 från Fors, flyttad hammarsmedja

1891 byggs en ångsåg vid Sävviken och året därpå ett tegelbruk. Sågen stängs 1909 och tegelbruket redan 1898. Hotell och butiker öppnar i Fors

Masugnen som var nyuppförd efter en brand 1860 byggdes ut 1882. Malmen togs huvudsakligen från Garpenbergs gruvor över isen på sjön Åsgarn. Med tiden byggde man dock en ångbåtsled för pråmtransporter på sjöarna. 1905 byggs järnväg till Garpenberg

1885 börjar bruket även köpa hemman som blev till salu i Fors. Man bygger också ett sågverk och 1895 byggs också en sulfitfabrik i Fors.

Ett martinverk för smältning av järnskrot är i drift 1896-1910. Nya kolugnar kommer 1903 och ett destillationsverk för produktion av terpentin, träsprit, beck mm byggs. Nu kommer också de första reningsverken.

1904 investerar ägarna i en ny massakokare och el elektrisk kraftstation.

1905 byggs en av landets största masugnar bredvid den gamla. Masugnsgasen används som bränsle i kolugnar och sulfitfabriken. Även ett kokillgjuteri för tackjärnsgjutning byggs

Bostäder flyttas från Garpenberg till Fors och bondbyn Fors blir ett bruks- och järnvägssamhälle. Garpenbergs bruks tre konkurser Parallellt med denna utveckling går moderbolaget, dvs Garpenbergs bruk, tre gånger i konkurs med alla möjliga förvecklingar åren; 1860, 1880 och 1910. Det blir nya ägare varje gång, men fokuset på Fors fortsätter alltid AB Fors bruk skapas Den mest omvälvande konkursen är 1910 års sammanbrott. Garpenbergs bruk hade betalat hissnade 1 miljon kronor för Tyttbo strömmar och gjort en misslyckad spekulation i Ramnäs bruk. Nu delas Garpenbergs tillgångar upp en gång för alltid; skogarna köps av Domänverket för 1,5 miljoner kronor, gruvorna hamnar till slut i Bolidens ägor och drivs fortfarande framgångsrikt. Verksamheten i Fors med masugn och sulfitfabrik läggs av ägaren Kopparbergs enskilda bank i ett helägt dotterbolag med namnetAB Fors bruk. Fagersta bruk arrenderar järnverksdelen av bruket fram till 1925 men under olika ägare;

1915 köper en grupp privata investerare AB Fors bruk, men säljer redan 1916 till Barkman & Co. 1917 köper Nordiska bankinstitutet bruket som säljer samma år till Klosters AB.

Efter Klosters AB:s konkurs 1923 tar Göteborgs bank över ägandet av AB Fors bruk Här finns en öppen fråga; Ägde Göteborgs bank AB Fors bruk i 17 år (1923-40?) eller fanns det andra ägare till bolaget? Vi vet att Fors bruk nu köper Östra och Västra Smältmossgruvorna i Garpenberg för att få tillgång till egen malm. Nytt syrhus med 25 meter högt syratorn byggs till sulfit fabriken också får nytt renseri och pannhus 1925. Hyttan får ett nytt sintringsverk 1920. Fokus flyttas nu allt mer till pappersmassa. Hyttan stängs 1925 och sprängs och rivs 1935 att ge plats för ett nytt pappersbruk, men likväl avvecklas sulfitfabriken 1940. Skogsfastigheter köps Så länge Garpenbergs bruk ägde Fors hytta var det moderbolaget i Garpenberg eller patron personligen som köpte upp hemman och hyttandelar. Efter konkursen år 1910 blev Domänverket ägare till alla skogar som köptes före konkursen, inklusive de som låg runt Fors. Det innebar att det nya AB Fors bruk inte ägde någon egen skog, varför man omedelbart började köpa skogshemman runt Fors. Under perioden 1912-1940 nettoköpte man sålunda in ca 850 hektar välbelägen skog och jord runt Fors samhälle. Karl Hedins köp Måhända var det denna skog som Karl Hedin var mest intresserad av när han år 1940 förvärvar AB Fors bruk. I vart fall namnändrar han bolaget till Fors Skogar AB. Fors sulfitfabrik hade stängt den 19 juni 1940, beroende på att kriget gjorde det omöjligt att exportera de 10.000 ton massa man producerade. Hedin anställer Arvid Lövstrand som skogsförvaltare och Erik Öhlin som disponent för bruket Tillsammans börjar de experimentera med kolorerade väggtapeter och väggplattor under varumärket Fibria. Papperssalen byggs om för 200.000 kronor, med en kapacitet på 1.25 miljoner kvadratmeter väggplattor per år och ett pris på 2,25 kr/m2, men resultat blev magert, eftersom plattorna var vackra men inte höll. 1944 återupptar Hedin sulfittillverkning igen, inte minst för att få ett konkret värde på anläggningen. Hedins nya fokus Karl O. Hedin väljer nu att synliggöra Fors skogar AB:s olika värden via tre affärer;

1. 1944 erbjuder Hedin svenska staten att köpa hela eller delar av skogsinnehavet på 850 hektar, men Domänverket vågar bara köpa 594 hektar, eftersom resten inte var fullt ut legaliserade. På den här tiden fanns en hel del hemman som var sämjedelade, med ibland oklara gränser, och Hedin behöll då dessa ca 250 hektar i Fors skogar AB. Affären med Domänverket genomförs 1945 till priset av 235.000 kronor.

2. Kopparfors erbjuds köpa industridelen, till vilken hör en intressant virkesfångst i södra Dalarna och Västmanland. Kopparfors tackar ja, mycket för att hindra konkurrenter och betalar 1946 825.000 kronor. Kopparfors bygger en ny kartongfabrik.

3. År 1946 består Hedins bolag Fors skogar AB av 250 hektar skog och en del värdefull industrimark. Ett antal lantmäteriförrättningar genomförs där all åker säljs. Hedin behåller detta bolag med skog i 34 år innan han den 31 december 1974 säljer bolaget till Kopparfors för 1.650.000 kr.

Kopparfors ägde redan 200 hektar skog i närbelägna Gisselbo. Kopparfors hamnar sedan i Papyrus som sedan STORA köper. Fors skogar AB hålls dock intakt tills år 1991 när Stora omvandlar bolagets skogar, till ett vanlig ägande inom Stora Skog AB. Några år senare byter man bort skogarna längs Stigvägen med familjen Öster – men behåller än idag skiftet i Gisselbo, som ett skifte inom Bergvik Skog AB.

Efterspel Familjen Öster byter i två affärer till sig skogarna längs Stigvägen och de ingår därmed åter i bondehemman efter 100 år i olika bolags ägo.

 

Tabell 1: Jordbruk som Karl Hedin fick med i köpet av Fors bruk 1940 (=hemma inköpa efter Garpenbergs bruks konkurs) Fastighet