I helgens avslutades löshundsjakten för jaktåret 2021/2022. Jaktåret är dock inte slut i och med detta, utan vi har än några månader med möjligheter till jakt kvar. Samtidigt kan det redan nu vara dags att fundera på den för oss jägare så viktiga uppgiften, att rapportera in det vi fällt eller inte lyckats fälla under året.

En bra och intressant förklaring till varför detta är så viktigt finns att läsa i Svensk Jakt nr 2/3 2022, under rubriken ”Chefredaktören har ordet”. Texten är således skriven av chefredaktör Martin Källberg, och återges här nedan.

Överföring av information – kan det rent av vara livets mening?

Ur en strikt biologisk synvinkel skulle man nog kunna påstå det. Alltsedan den allra första celldelningen – basen för alla levande organismers förökning – har det handlat om just detta: att föra information vidare.

Vi vet att vår planet är cirka 4,5 mijlarder år gammal. De äldsta kända spåren av liv – encelliga organismer – har daterats till 3,7 miljarder år.

Otaliga frågor återstår ännu att besvara om exakt hur det gick till när liv uppstod på vår planet. Hur skapades de organiska molekyler som gav förutsättningarna? Hur bildades de den allra första cellen från dessa molekyler? Hur bildades flercelliga organismer?

Det vi vet är att allt levande bär på informationen. Detta i form av cellernas gener, dna – informationen som förs vidare till nästa generation.

Så började det, och så har det nu rullat på i ett par miljarder år. Vår art uppstod, och här är vi: med en samlad kunskapsmassa oändligt mycket större än någon tidigare generation haft möjlighet att ta del av. Vilka vetenskapliga landvinningar står framför oss? Hur mycket mer kommer vi att känna till om livets ursprung om 100 år?

Det svindlar, men det är här jag landar – i en tankekedja som inleddes med den artikel som finns att läsa i nr 2/3 2022 av Svensk Jakt: om jägarnas avskjutningsrapportering och Jägareförbundets viltövervakning.

Sedan 1938 har Sveriges jägare, genom Jägareförbundet, varit med och bidragit till det gemensammakunskapsuppbyggandet genom att rapportera in fällt vilt.

För det handlar ei någon mening om just detta: insamling och överföring av information.

Avskjutningsrapporter för jaktåret 2020-2021 har av de svenska jägarna lämnats för drygt 30 procent av landets totala jaktareal. Det handlar om fler än 6000 rapporter om avskjutning från enskilda jaktmarker. Dessa rapporter lämnas till Jägareförbundet, som kvalitetssäkrar uppgifterna, sammanställer data och gör det skattningar som går att läsa om i nr 2/3 2022 av Svensk Jakt. Eller på Viltdata.se närhelst så önskas.

Svenska Jägareförbundet förfogar därför över unikt långa tidsserier, ett gediget faktaunderlag när viltfrågor ska diskuteras. När jaktmotståndare av olika slag ska försöka inskränka våra möjligheter att jaga är dessa data guld värda. För då blir det uppenbart att argumenten mot jakt väldigt ofta bygger på känslor eller åsikter – inte på fakta.

I det långa loppet finns ingen bättre opinionsbildare än verkligheten, och den som har tillgång till bästa möjliga fakta har övertaget.

Att samla in och föra informationen vidare är oerhört viktigt för jägarna och jakten. Precis som för allt levande. Jag vill till och med påstå att det är en plikt att göra det. Om alla solidariskt bidrar i det arbetet, så blir jägarnas gemensamma röst mycket starkare. Det finns därför mycket goda skäl att rapportera in dina – eller ditt jaktlags – avskjutnignssiffror.

Om inte för din egen, så för efterkommande jägargenerationers skull.

Martin Källberg, chefredaktör Svensk Jakt.