Reportage eftersökskurs Sollebrunn

Utanför Sollebrunn hölls i helgen (26-27 April) en två dagars kurs i eftersök.  Jag hade turen att i sista stund få information om att den skulle hållas i området. Jag känner Per sedan tidigare och vet vad han går för. Per som sedan 15 år arbetar professionellt som eftersöksjägare har otroligt mycket erfarenhet som han gärna delar med sig av. Han har höga krav på sig själv och håller säkerhet och jaktetik mycket högt. Kursen innefattade hundträning, skytte och teori.  Han visade på hundträningar och övningar  bl.a. lade vi spår ovan på varandra och tvingade hundarna att sortera ut ”rätt” spår när spåren sedan delade på sig.  Skytteövning bestod i korthållsskytte på vildsvin där en hund rörde sig fram och tillbaka mot vildsvinet. Risken för hundarna är uppenbar när dom hela tiden, i hög fart rör sig runt ett djur som dessutom är jämnhögt med hunden. Själva skottet i sig är inte svårt, det är förmågan att ta det lugnt och hela tiden ha ordning på hur hunden rör sig när skottet går som oftast är det besvärliga i situationen. Ett skott inte mer, snabbskytte är dumheter i den situation som beskrivs ovan. Säkerhetsrisken är för stor, speciellt för hunden. Kraven på utrustning är speciell, Per använder ”skyddsbyxor” som skall förhindra/lindra skador om vildsvinet är aggressivt. Pannlampan måste hålla mycket hög kvalité, eftersök sker ofta i mörker eller dåligt ljus. Under kursen fick vi även se exempel på olika ”tecken” och spårstämplar som kan underlätta eftersöket.

En absolut förutsättning är att jaktlag innan säsongen träffas och gör upp med varandra hur ett eftersök skall skötas och om vilka regler som gäller. Det gäller för allt klövvilt. I början hade en del jaktlag för sig att man klarade sig bäst själv. Det är ett gammalt och förlegat tankesätt. Nu har man kommit till den insikten  att sammarbete är det som krävs när det gått fel. Både eftersöksjägaren, jaktlaget och inte minst det skadade djuret vinner på det. Det är med andra ord ett vinn/vinn/vinn förhållande, inte mycket att tveka på. Det gäller allt vilt och vildsvin i synnerhet.I dag gör Per eftersök på ca: 200 000 hektar , jaktlagen har med andra ord insett vikten av samverkan.

Eftersöksekipaget skall vara tränade och helst skall man vara två. Per förespråkar en spårhund samt en ”släpp” hund som man använder först när han har nära kontakt med det skadade djuret. Spårhunden bör vara en renodlad spårhund, inte en jakthund som för dagen får agera spårhund. Man bör även ha testat hur den reagerar på vildsvin om den inte har varit i kontakt med det förut. När det gäller släpphundar fungerar ofta spetsarna med sitt ståndarbete och förföljande bra.

Kursen var som helhet mycket bra och att sen vädret visade sig från sin absolut bästa sida gjorde inte saken sämre.

Lennart Gustavsson