När Eriksberg, tillsammans med ett antal naturinriktade föreningar, för andra gången arrangerade en Äventyrsdag blev det succé. Mer än 2000 personer, mestadels med barn i 5 till 15 årsåldern, besökte dagen. Alla trivdes och det var kö till alla attraktioner som bjöds. Jägarförbundet deltog med tre aktiviteter, plus jägarnära NVR. Dessa aktiviteter hade mycket besök av intresserade barn och vuxna

En av attraktionerna var hunduppvisningar. Eva Lilja och Karolina Wahlgren hade tagit med hela sin hundgrupp, som passade på att avsluta sin kurs i lydnad mm genom att inför publik göra sina sista lektioner. De visade upp olika lydnadsmoment och genom detta så blev det automatiskt en rasparad. För gruppen bestod av ett brett register av hundar, allt från en stor schäfer till en liten taxfröken. Hundarna och deras ”huttar” (ett nytt ord för könsneutralt husse respektive mattar) lyckades i alla moment. Publiken var imponerad.

Äventyrsdag på Eriksberg

Vid Jägarförbundets monter hade det dukats upp skinn, horn, spillning och djurskallar från i stort sett alla, i svensk natur levande, fyrbenta djur. Barn och vuxna fick testa sina kunskaper i igenkänning av de olika djuren. Det de inte kunde, lärde Svenne Harrysson ut med stor kunnighet. Störst intresse var det kring våra stora rovdjur, varg och lo. Massor av frågor besvarades kring dessa skallar och skinn. Många föräldrar och barn uttryckte sig positivt till att jägare på detta sätt delade med sig av sina kunskaper.

Äventyrsdag på Eriksberg

Vid luftgevärsskyttet där ungdomarna Moa och Erik med bravur skötte stationen med lite avlastning av Karolina och Per-Ola var det kö hela tiden under de första timmarna. Många småttisar sköt luftgevär för första gången, flera av dem med mycket bra resultat. När stationen avslutades vid fyratiden hade över 800 skott skjutits av uppskattningsvis 250 personer.

NVR hade ett av de mest erfarna ekipagen i kommunen på plats, Christer Thomasson med sina två hundar. Christer hade ställt upp sin bil med märkning och varningsskyltar om att en viltolycka hade inträffat. Sedan berättade han vid ett antal tillfällen om hur det går till när man spårar och tar hand om ett trafikskadat vilt. Varje tillfälle avslutades med att några barn lade ett släpspår. Sedan tog Christer och andra barn tag i spårlinan och beordrade ”Sök”. Hunden klarade släpspåret och alla blev lika glada varje gång klöven hittades i slutet av spåret.

Det var inte bara jägarnas stationer som drog till sig intressenter. Fisket efter karp, som anordnades av den lokala fiskeklubben, var som alltid mycket populärt. Andra arrangemang var bl a; ett barnlopp, med 100 deltagande barn, som orienteringsklubben Skogsfalken anordnade, räddningstjänsten, polisen, räddningshelikoptern, golfklubben och Gränslös samverkan.

Jan Elmeklo