Det uträknade jaktvärdet i Sverige i sin helhet idag 4,5 miljarder kr. Att jämföra med 2,8 miljarder 1986/87. Foto: Johanna Thörnqvist
Jaktvärdet i Sverige i sin helhet idag är 4,5 miljarder kr. Det konstaterar forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i en studie.
– Det är viktigt att konstatera att jakten inte bara kan värderas i viltkött. Jaktglädjen eller rekreationsvärdet är mycket viktigt. Utan den hade jakten inte sett ut som den gör idag, sa Fredrik Widemo, forskare på SLU under Sveriges Vildnads seminarium på Skansen under fredagen.
Det uträknade jaktvärdet i Sverige i sin helhet idag 4,5 miljarder kr. Att jämföra med 2,8 miljarder 1986/87.
Siffrorna är fördelade på köttvärde (34 procent) och rekreationsvärde (66 procent).
SLU:s forskning visar också att varje jägare i genomsnitt erhåller 61 kg viltkött per person. Antalet jägare är färre än 2005 men de jagar också något mer, i genomsnitt 20-26 jaktdagar per år.
Intressanta fakta som presenterades var bland annat också konstaterandet att jägarna till allra största delen jagar i det län de är bosatta i.
– Det finns ett undantag och det där Stockholms län där jägarna åker längre iväg för att jaga, berättade Fredrik Widemo.
Högst jägartäthet finner man i Södermanland.
Forskarna har även kunnat konstatera vikande klövviltstammar. Avskjutningen är idag ungefär hälften av vad den var under 1980- och 1990-talets toppar och viltet är ojämnt fördelat i landet.
Jägarna överlag vill ha mer älg, vildsvin och kronhjort.
– Det är dock så att det inte är lika många som tidigare som vill ha fler vildsvin.
– När det gäller attityder till älg utmärker sig de värmländska jägarna där en klar majoritet önskar fler älgar. Samtidigt lägger jägarna i Värmland mer tid än övriga på att just jaga älg. De har också hårdare restriktioner än övriga landet i sin avskjutning.
Jägarna överlag och speciellt i Värmland vill också ha färre vargar.
– Där kan man tydligt se att älg- och vargattityder samvarierar. Där det finns en etablerad vargstam anser jägarna att det finns för lite älg, säger Fredrik Widemo
Ett intressant resultat av forskningen visar också en samsyn mellan jägare och markägare på oacceptabla viltskador, både vad gäller gröda och skog.
– Så har det egentligen varit sedan 2005. Det betyder att både markägare och jägare verkar vara överens om skadornas omfattning. Vi borde framöver kunna fokusera på hur vi tillsammans löser detta.
– Intressant är att årets resultat visar att jägarna anser att de oacceptabla skadorna på skog och grödor ökar markant samtidigt som vi ser att klövviltstammarna minskar. Man kan fundera på anledningen till detta.
Bodil Elmhagen, Jägareförbundet och Stockholms universitet, berättade mer om förbundets uppdrag från Naturvårdsverket att identifiera och värdera viltets ekosystemtjänster. Uppdraget fokuserar på tjänster från jaktbart vilt, särskilt klövvilt, stora landlevande rovdjur och stora betande fåglar som gäss och änder.
– Att värdera ekosystemtjänster är svårt. Det handlar inte bara om viltets värde,många andra värden måste vägas in. Resultaten visar att de kulturella tjänsterna i regel värderas högre, påpekade Bodil Elmhagen.
När det gäller utfodring av vilt redovisade Micaela Johansson, SLU, resultat av studier som visar att utfodringen ökade drastiskt från 2009 fram till 2013 för att därefter minska och ligger 2017 åter på i stort sett samma frekvens som 2009.
Jägarna har gått från att använda stora mängder kraftfoder (spannmål, rotfrukter) till att använda mer grovfoder (ensilage). Jägarnas anledning till utfodringen handlar övervägande om att öka överlevnaden hos viltet.
Madeleine Lewander
