Vildsvin

Vildsvinsansvarig:
Fredrik Johansson epost: sandbacken88@hotmail.com

Trikintest bör alltid göras på alla vildsvin. Du måste inte göra det om du bara skall äta köttet själv, men om du skall bjuda någon på mat eller sälja/ge bort kött från vildsvin måste det göras ett trikintest.

Njurtappen är den vanligaste delen att skicka in, men det går bra med mellangärde och/eller muskulatur från framben också, det skall då vara minst 25 gram. Vill du skicka in från annan muskulatur måste du ha dubbel mängd (50 gram) och det kostar då dubbelt så mycket. Viktigt är också är om köttet är eller har varit fruset så skall det skickas in dubbel mängd muskulatur och det kostar då dubbelt så mycket.

Skaffa ett vadderat kuvert och lägg muskulaturen i dubbel plastpåse ihop med TRIKINREMISSEN   och skicka det till:

SVA
Parasitologisk diagnostik
751 89 Uppsala

Kostar ca 150:- plus kuvert och porto.

 

Vildsvinen lever i grupper ledda av en äldre sugga. En flock består vanligtvis av suggor och deras årsungar samt gyltor. Ledarsuggan har en viktig roll i flocken. Hennes erfarenheter gör henne mer skygg och hon lär sina kultingar ett funktionellt socialt beteende. Hon synkroniserar brunsten hos övriga hondjur i gruppen. Ledarsuggan är oftast det största djuret som springer först vid flykt och det djur som går sist ut på en åtelplats. Ledarsuggan bör inte skjutas, utan henne blir bland annat reproduktionen okontrollerad och den sociala ordningen och strukturen i flocken rubbas.  Vildsvin har stora hemområden, 1000-2000 hektar under ett år. Vildsvin är nattaktiva och under en natt förflyttar sig en grupp i genomsnitt sju kilometer. Det innebär att en och samma grupp kan observeras vid flera åtlar och åkrar under samma natt. Olika flockar kan även utnyttja samma foderplatser, då hemområden är överlappande.

Vildsvin kan orsaka stor skada inom lantbruk, trädgårdar, offentliga rekreationsytor, värdefulla natur- och kulturmiljöer samt i trafiken. Skadorna kan begränsas genom en väl anpassad förvaltning och samarbete över jaktlagsgränser. Det finns exempel på att vildsvinsbök kan öka artrikedomen på landskapsnivå genom att utrymme skapas för störningsgynnade arter som ängsgröe, smörblomma och svampar. Vildsvin kan också plundra bon för markhäckande fåglar.

Exempel på negativa effekter
 Markskador
 Trafikolyckor
 I jordbruket genom exempelvis förstörda skördar och maskinhaveri
 Skogsskador, exempelvis på skogsbilvägar, stängsel, nyplantering och trädens rotsystem
 Reservoar för smittsamma djursjukdomar (smittämnen som finns hos vilda djur kan smitta tamdjur vid kontakt)

Exempel på positiva effekter
 Jaktlig resurs
 Inkomster i form av exempelvis handel med utrustning samt hantering och distribution av kött och jakt
 Ökad artrikedom

 

Det är inte lämpligt med utfodring för att öka överlevnad och kullstorlek. Huvudsyftet med utfodring bör alltid vara att styra vildsvinen för att undvika skador. Åtling görs för att kunna öka jakttrycket. Jaktgrannar bör samordna anläggning av foder- och åtelplatser. Detta minskar både skadeverkningarna och risken för osämja mellan berörda parter. Kom överens om hur eftersök ska genomföras över gränserna. Utfodra/åtla inte närmare än 200 meter från andra jaktmarker, vägar eller jordbruksmarker, om detta inte överenskommits med berörda jordbrukare och jaktlag. Detsamma gäller även allmänna rekreationsytor som golfbanor, fotbollsplaner eller nära tätort. Anlägg skjutplatsen 30-50 meter från åteln i lä för vindriktningen.

Fodermedel:   Använd endast naturliga obearbetade fodermedel som majs, ärtor, oförädlat spannmål, grönsaker, rotfrukter samt hö och ensilage. Det krävs tillstånd från Länsstyrelsen för att utfodra vildsvin med animaliska biprodukter. Fast hushållsavfall, exempelvis matrester, får inte användas som foder.

Fodermängd:  Den totala fodermängden vid åtel eller foderplatser ska hållas så låg som möjligt och anpassas till den lokala vildsvinspopulationen och jaktmarkens storlek. Fodergivorna ska inte vara så stora att de lockar till sig vilt från angränsande jaktområde. Varje giva ska heller inte vara större än att den förbrukas under relativt kort tid. Foderautomat är att föredra. Fördela foder över en större yta för att vildsvinen ska uppehålla sig en längre tid och så att flocken sprider ut sig. Detta för att öka skottchanserna. Åtelplatser med eller utan mekanisk spridningsanordning som är i drift året runt bör inte arrangeras tätare än en på 50 hektar. För stora fodermängder eller fel fodermedel kan ge mycket täta stammar, förändringar av vildsvinens rörelsemönster samt gyltor som betäcks för tidigt och vid fel årstid.

 

Jakttiden för vildsvin sträcker sig från 16 april till 15 februari. Det är viktigt att jaga de unga grisarna direkt när djuren etablerat sig, så att de inte får fäste. Årsungar får jagas hela året. En sugga med smågrisar är dock fredad året runt. Undvik att skjuta ledarsuggan eller suggor med dragna spenar. Där stammen måste sänkas är det nödvändigt att även skjuta hondjur. Suggor skjuts lämpligast under perioden september till november för att undvika att de har kultingar. En tumregel är att 70 – 90 procent av avskjutningen bör utgöras av årsungar, för att hålla populationen nere. Skjut inte på ett nytt djur förrän det redan fällda djuret är konstaterat dött. Från fällt vildsvin kan prov skickas till laboratorium för trikinprovskontroll (läs mer på www.sva.se).