Det är inte lämpligt med utfodring för att öka överlevnad och kullstorlek. Huvudsyftet med utfodring bör alltid vara att styra vildsvinen för att undvika skador. Åtling görs för att kunna öka jakttrycket. Jaktgrannar bör samordna anläggning av foder- och åtelplatser. Detta minskar både skadeverkningarna och risken för osämja mellan berörda parter. Kom överens om hur eftersök ska genomföras över gränserna. Utfodra/åtla inte närmare än 200 meter från andra jaktmarker, vägar eller jordbruksmarker, om detta inte överenskommits med berörda jordbrukare och jaktlag. Detsamma gäller även allmänna rekreationsytor som golfbanor, fotbollsplaner eller nära tätort. Anlägg skjutplatsen 30-50 meter från åteln i lä för vindriktningen.

Fodermedel:   Använd endast naturliga obearbetade fodermedel som majs, ärtor, oförädlat spannmål, grönsaker, rotfrukter samt hö och ensilage. Det krävs tillstånd från Länsstyrelsen för att utfodra vildsvin med animaliska biprodukter. Fast hushållsavfall, exempelvis matrester, får inte användas som foder.

Fodermängd:  Den totala fodermängden vid åtel eller foderplatser ska hållas så låg som möjligt och anpassas till den lokala vildsvinspopulationen och jaktmarkens storlek. Fodergivorna ska inte vara så stora att de lockar till sig vilt från angränsande jaktområde. Varje giva ska heller inte vara större än att den förbrukas under relativt kort tid. Foderautomat är att föredra. Fördela foder över en större yta för att vildsvinen ska uppehålla sig en längre tid och så att flocken sprider ut sig. Detta för att öka skottchanserna. Åtelplatser med eller utan mekanisk spridningsanordning som är i drift året runt bör inte arrangeras tätare än en på 50 hektar. För stora fodermängder eller fel fodermedel kan ge mycket täta stammar, förändringar av vildsvinens rörelsemönster samt gyltor som betäcks för tidigt och vid fel årstid.