VILTVÅRD
För att viltet skall trivas i den allt mer produktionsinriktade miljön de lever i så är det viktigt att bedriva viltvård. Här är lite samlade tips från främst Jägareförbundet.
Viltvård_för_ett_rikare_landskap
Betydelsen_predation_for_viltstammarna
Tema_viltvard_i_skogslandskapet
Viltövervakning
Viltförvaltningen är människans medvetna strävan att långsiktigt nyttja, bevara, öka eller minska den förnyelsebara resursen som viltbestånden utgör. Viltförvaltning innebär att man fortlöpande följer viltstammarnas utveckling och tillstånd. Den är en mycket viktig del i Svenska Jägareförbundets verksamhet eftersom den utgör ett betydelsefullt kunskapsunderlag för viltskötseln.
Viltövervakning – Den viktiga viltrapporteringen
Bakgrund
Svenska Jägareförbundet har samlat in avskjutningsstatistik sedan 1939. Den bygger på rapporter från jägarna i olika jaktlag, jaktvårdsområden, jaktklubbar och liknande. Statistiken samlas in länsvis. För varje län beräknas, med utgångspunkt från den areal som rapporteringen täcker, den länsvisa totala avskjutningen av varje jaktbar viltart.
Varför en avskjutningsrapport?
Avskjutningsstatistiken är ett index och visar förändringar i avskjutningen mellan år. För de flesta arter speglar förändringar i avskjutningsstatistiken också förändringar i beståndens storlek. Resultaten från viltövervakningen används på flera olika nivåer. Lokalt krävs uppgifter över framförallt klövviltets utveckling för att anpassa jakten efter rådande förhållanden. På nationell nivå kan viltövervakningen fånga upp förändringar hos viltstammarna som kan leda till ändrade jakttider eller specifika skötselåtgärder.
Rapporteringsperioden är 1 april – 31 mars.
Hur man rapporterar med mera finns tillgängligt på Svenska Jägareförbundets webbplats
Jägaren – den viktigaste länken
Ingen har bättre kunskap än jägaren och markägaren om förekomst och utveckling av flora och fauna i hans närhet. Med denna kunskap som grund bidrar jägaren till viltövervakningen med sina avskjutningsrapporter och olika typer av inventeringar. Jägarnas frivilliga insatser – som kanske inte alltid uppmärksammas som de borde – är ovärderliga för en medveten strävan att långsiktigt nyttja, bevara, öka eller minska den förnyelsebara naturresurs som viltbestånden utgör.