Vildsvinsförvaltning Vattholma JVK

Vildsvin

Foto Hans Pettersson

Vildsvinsförvaltning Vattholma JVK kommer att uppdateras under året, 2019.

Vildsvinen har nu, 2013, etablerat sig inom hela Vattholma JVK, möjligen med undantag av markerna väster om E4:an. Skadorna inom jordbruket orsakade av vildsvin har därmed även ökat. Det har hittills främst varit konsumtion och nedtrampning av mjölkmogen vete samt uppbökning av äldre vallar. Det är alltså hög tid att skapa en mer organiserad samverkan med åtgärder för att motverka och minska skadorna inom jordbruket.

En arbetsgrupp har undersökt vad som kan rekommenderas och göras på ett lokalt plan inom Viltskötselområdet och lägger fram en preliminär plan för en lokal vildsvinsförvaltning.

Målsättning och ambitionen för arbetsgruppen är att stimulera vildsvinsavskjutningen för att minska vildsvinsstammens tillväxt och särskilt minimera jordbruksskadorna genom ökad skyddsjakt vid känsliga grödor. Detta skall ske genom ökad samverkan mellan jaktlagen och med jordbrukarna. Skrivningen skall lägga grunden till en lokal vildsvinsförvaltning, som skall prövas och förbättras löpande av Vattholma JVK årsmöten, styrelsemöten och separat möten av deltagare i en arbetsgrupp

Avskjutingen inom Vattholma JVK har det senaste året ökat betydligt, men har förmodligen fortfarande enbart liten effekt på vildsvinsstammens tillväxt. I tabellen nedan anges vildsvinsavskjutningen, som rapporterats i Viltdata, under de senaste fyra åren från Vattholma Jaktvårdskrets. Våra jaktlag bör retroaktivt och framledes rapportera sina vildsvinsavskjutningar till Vattholma JVK , så att vi kan få en mera tillförlitlig avskjutningsstatistik.

Vildsvinsstammens tillväxt i de etablerade områdena sker mycket snabbt och avskjutningen måste öka inom alla jaktlag. Det går inte att vara försiktig och spara skjutbara vildsvin för att öka stammen. Den växer snabbare än vad vi förmår skjuta. Vildsvinen rör sig och födosöker över stora områden och flera jaktlagsmarker. Även små jaktmarker bör skjuta vildsvin, men skall tänka på att inte påtagligt locka och maximera avskjutningen, vilket kan försämra grannsämjan. Avskjutningen skall inriktas på årsgrisar och galtar. Observera att kultingförande suggor är totalfredade!

Vildsvinsavskjutningen inom Vattholma Jaktvårdskrets och Uppsala län enligt Viltdata.

 

Utfodring av vildsvin kan ske antingen som stödutfodring eller avledningsutfodring och bör hållas på en låg nivå. Stödutfodring bör ske främst vintertid och anpassas i omfattning efter vinterförhållandena. Den skall bara nyttjas för att lindra svältlidande och inte för att gynna vildsvinsstammens tillväxt. Avledningsutfodring kan göras på skogen under sommaren, för att avleda vildsvinen från fält med attraktiv gröda. Mängden foder ska anpassas efter vad vildsvinen konsumerar på relativt kort tid. Stora högar av potatis, spillsäd eller avrens får inte läggas ut. Stora högar av framförallt spannmål angrips lätt vid uppfuktning av mögelsvampar och bakterier och kan bli direkt skadliga för djuren. Djuren kan även under vissa förhållanden föräta sig på spannmålen. Lantbrukare, som behöver bli av med större mängder spannmål eller avrens, bör inte tippa dem som direkt utfodring. Det är bättre om spannmålen kan skänkas till det lokala jaktlaget eller Viltskötselområdet, för att successivt användas vid åtling eller utfodring för att hålla vildsvinen från fälten. Foder-kostnaderna blir ofta betydande för jaktlagen.

Särskilt viktigt är att inte utfodringen sker i åkerkanter utan helst så långt upp på skogen som möjligt. Förädlade livsmedelsprodukter såsom korvbröd, brödlimpor, wienerbröd och kakor bör inte utfodras även om det är lättillgängligt och billigt som foder.

Kultingar

Foto Hans Pettersson

Åtel.  Vid åteln skall bara utfodring ske för att locka vildsvinen, så att en kontrollerad avskjutning kan ske. Jakten vid åtel är den mest effektiva vildsvinsjakten och utgör minst risk för felskjutningar. Utfodringen skall ske med ärter, majs, vete och inte förädlade livsmedelsprodukter. Foderspridare eller rull-tunna bör företrädesvis användas, så att dygns givan kan begränsas, fodret spridas ut och fodersökstiden förlängas. Fodret är till för att locka och uppehålla vildsvinen vid åteln. Åtel eller utfodringsplats bör ej läggas för nära jaktgräns, allmän väg eller skadekänslig gröda. Platserna bör även spridas ut, så att vildsvinen inte enkelt kan tillgodogöra sig mer än dagsbehovet, genom att vandra mellan utfodrings- och åtelplatserna. Belysning bör installeras vid åteln, för att möjliggöra en säker avskjutning, även utan månsken.

 

Jaktförbud vid åtel och på skogen bör gälla efter midsommar och så länge som det finns skadekänslig gröda på fälten. Förbudets syfte är att hindra att jakt vid denna tid driver ut vildsvinen på fält med skadekänslig gröda. Skyddsjakt och jakt i åkerkanter är självklart undantagna. Utfodringen på åteln bör däremot fortsätta som avledning från fodersök i fält med känslig gröda.

GrödskadaVildsvin

Foto Hans Pettersson

Skyddsjakt vid attraktiv gröda eller vall bör i första hand skötas av det lokala jaktlaget. Klarar inte jaktlaget av att vid akut behov, mota och skrämma vildsvinen från den drabbade grödan, så kan Viltskötselområdets Arbetsgrupp kontaktas för förmedling av skyddsjägare. Lantbrukare kan även innan en akut situation och i samförstånd med det lokala jaktlaget, direkt hänvisa skyddsjägare från Viltskötselområdet till lämpliga platser för skyddsjakt. Dessa jägare blir då officiellt det lokala jaktlagets Gästjägare. Däremot bör ej helt externa jägare anlitas och särskilt inte utan det lokala jaktlagets medgivande.

Särskilt attraktiva grödor är mjölkmogen vete, havre, ärtor, klövervall och äldre kvickrotsrik vall i nära anslutning till skogsmark. Brukaren bör hålla dessa under särskild kontroll för att på ett tidigt stadium upptäcka vildsvinsskador. Det kan även vara lämpligt att förmedla information om dessa till det lokala jaktlaget, för att få hjälp med kontrollen. I svåra fall kan man överväga att slå en kantzon, skjutgator och sätta upp mobila skjuttorn. Jakten skall inriktas på att skrämma vildsvinen från grödan, varvid man inriktar sig på att skjuta kultingar och unggrisar i flocken. Galtar kan även skjutas, medan suggorna absolut inte får skjutas, då det kan resultera i värre skador. Jakt på vildsvin med kulvapen vid fält är särskilt svårt p.g.a. den skyddande grödan och brist på kulfång. Tillgång till eftersökshund krävs även, då ett påskjutet djur måste uppspåras och avfångas. Skrämsel med hagelskott, folk och hundar kan lättare tillämpas, men är förmodligen inte lika effektivt. Hundar, som jagar vildsvin, kan även användas för att driva bort vildsvinen, men man måste beakta risken att de driver annat vilt.

 

Drevjakt med hund på vildsvin är kanske en populärare jaktform, som kan bedrivas under hösten-vintern. Det krävs kunnande om en god vildsvinsstam, bra vildsvinshundar, skickliga skyttar, god planering och hög säkerhet för en effektiv jakt. Drevjakten bör planeras och genomföras gemensamt med flera jaktlag på närliggande och sammanhållande jaktmarker, något som redan börjat samordnas inom Viltskötselområdet och bör uppmuntras. Det finns få bra vildsvinshundar inom våra jaktlag, varför det är önskvärt att träna upp fler, så att vi inte behöver förlita oss på externa hundar. Vid planeringen är viktigt att känna till var vildsvinen har sina daglegor, så att hundarna kan få goda chanser till att få fart på vildsvinen. Vildsvinspassen skiljer sig från älg- och rådjurspassen och bör läggas ut där vildsvinen har sina växlar. Passen blir ofta trånga och bör helst ha jakttorn med tanke på säkerheten, då vildsvinen kan komma i hög fart.

Fällfångst av vildsvin bör ur djurskyddssynpunkt och med rådande regler endast tillämpas vid problem i tätbebyggt område och på platser, där traditionell jakt inte kan bedrivas. Några fällor finns redan inom Viltskötselområdet och om fällor behöver användas på sådana platser är det viktigt att typgodkända fällor används och att dessa vittjas efter rådande regler.

Eftersökshund, som är särskilt tränad i att uppspåra skadeskjutna vildsvin skall finnas tillgänglig inom två timmar vid all form av jakt på vildsvin. Bara ett fåtal av jaktlagens normalt tränade eftersökshundar är villiga att spåra och kan ställa skadeskjutna vildsvin. Fler hundar och förare behöver därför utbildas och tränas i eftersök på vildsvin. Förvissa er om att ni har tillgång till en godtagbar eftersökshund eller helst ett bra och kunnigt eftersöksekipage. Vildsvinsgruppen kan eventuellt förmedla kontakter. För eftersök på vildsvin krävs speciell kompetens och eftersökspatrullen bör helst bestå av två jägare och två hundar, som kompletterar varandra. En spårspecialist och en ställande hund.