För att ingå ett jakträttsavtal finns inga formkrav. Det betyder att man kan ingå ett sådant avtal nästan hur som helst. Avtalet kan alltså vara såväl muntligt som skriftligt, eller till och med en kombination av både och. Det kan röra sig om en handling
som kallas jakträttsavtal eller så kan det vara en del av ett köpekontrakt av en fastighet, brev, epost eller SMS. Jag har också sett avtal som kallas för servitut och andra felaktiga saker, men oavsett vad det kallas är det alltså ett jakträttsavtal. Muntliga avtal gäller alltså, men sådana avtal är svårare att bevisa, varför skriftliga avtal alltid är att rekommendera.
Ett skriftligt avtal har också fördelen att det går att få antecknat i fastighetsregistret så att om fastigheten säljs, är det lättare att få behålla jakträtten. Det förekommer att markägare inte vill tillåta att jakträttsavtal antecknas i fastighetsregistret, men sådana förbehåll gäller inte. Om marken ligger inom ett viltvårdsområde måste avtalet vara skriftligt. Föreningen ska nämligen godkänna upplåtelsen innan man kan utnyttja sin jakträtt och då måste det finnas en handling som visar detta. Även i ett älgskötselområde kan stadgarna kräva ett skriftligt avtal. Man bör alltså alltid ingå skriftliga jakträttsavtal så att alla parter vet vad man har kommit överens om. En bra början är att använda sig av den mall som Svenska Jägareförbundet tagit fram och som kan laddas ner >> Här.

1. Vilka är avtalsparterna?
Viktigast av allt är att ha klart för sig vilka avtalsparterna är. Först och främst måste man skriva avtal med markägaren. Kontrollera därför detta med fastighetsregistret för att inte blir lurad. Är flera personer lagfarna ägare till en eller flera fastigheter som ingår i jaktområdet ska samtliga skriva under avtalet. Ange korrekta fastighets-beteckningar och rita in området på en karta så att det står klart var gränserna går.

2. Vem är jakträttshavare?
Om man är flera som ska jaga tillsammans bör man fundera på vem som ska stå som jakträttshavare
– en privatperson eller en ideell förening. Markägaren kan ha synpunkter, men annars rekommenderas att man bildar en jaktklubb. Det blir en mer demokratisk ordning
med en jaktklubb och dessutom riskerar man inte att avtalet upphör om jakträttshavaren dör.

– i ett viltvårdsområde är det jaktledaren under jakt och styrelsen under övrig tid som på stämmans beslut, är jakträttshavare.

3. Hur länge ska avtalet gälla?
Normalt rekommenderar Svenska Jägareförbundet långvariga avtal för att få kontinuitet, framför allt i viltvårdsarbetet och för att minska risken för ett för högt jakttryck. Helst bör avtalen vara på tre till fem år, gärna längre. Maxtiden är annars 50 år, eller 25 år om marken ligger inom detaljplanelagt område. Man kan också komma överens om jakträtt på jakträttshavarens livstid om det rör sig om en privatperson.
Så länge avtalet är på minst ett år, eller på obestämd tid, gäller en tvingande uppsägningstid om minst sex månader. Det är det enda skydd som numera finns enligt lagen. Det finns alltså inte längre något besittningsskydd, utan detta gäller bara
för avtal som ingåtts före 2001 och som ännu inte förnyats.

4. Vilka arter ska man jaga?
En viktig fråga att tänka på är vilka arter jakten ska omfatta. Generellt sett rekommenderas inte att man delar upp det jaktbara viltet, för då blir det förr eller senare kollisioner i skogen. Delar man ändå upp jakten, bör man ange hur sådana
kollisioner ska förhindras, och helst ange vem som har företräde.

5. Vad gäller byggnader och torn?
Om jakträttshavaren har tillgång till eller får uppföra slaktbod, jaktstuga eller liknande, så måste man reglera detta. Det gäller framför allt vem som äger dem och om jakträttshavaren ska ha skyldighet att underhålla dem. Äganderätten till jakttorn bör också regleras.

6. Hur mycket kostar jakten?
Slutligen brukar den ersättning som ska betalas vara av intresse. Ange om moms ingår, så att ni inte behöver bråka om det sedan.