Det är i det flammande ljuset från elden man samlas för att känna samvaron och lyssnar till historier som berättats i tusentals år.

När vi talar om kaffeeld och märgben kommer man osökt in på kaffepannan som är en livsviktig del av jägarens utrustning norrut.

Har man inte en sotig svart panna, kaffe och socker med i säcken, skall man inte gå ut med den äldre generationen jägare. Att komma med en blank oanvänd panna, det är ett avslöjande som inte går att reparera.

Göra upp eld, tälja till en ”måg” som håller pannan över elden, leta upp en kallkälla med gott vatten och koka kaffe på rätt sätt, då är du upptagen i den inre kretsen av skogsmän/jägare.

Ett skenben från frambenet kan du tillaga i skogen, direkt efter att du fällt en Älg. Det går även med bakbenen, men dessa brukar ju inte kapas förrän du kommer hem med djuret om det inte tillämpas skogsslakt förstås.

Lägg benet i elden när du har en kaffeeld, låt benet vara kvar där tills det börjar spraka eller knäppa i det.
Ta ut det från elden och sätt yxan eller kniven mellan de två lederna. Slå på kniven eller slå lätt med yxan och benet går isär.
Avnjut benmärgen på mjukt eller hårt tunnbröd med salt och peppar och vatten från en kallkälla.
En sådan jaktlunch i jaktskogen är något som man inte glömmer i första taget.

Skall du grilla korv tänk dig för, gå inte och tälj till en grillpinne av något annat träslag än glasbjörk, se till att den beska underbarken skalas av innan grillningen. Betänk att i generationer har jägarna grillat, inte svett eller eldat korv, av god kvalité, på glödbädden efter en eld, där ingen okunnig nying, lagt på någon förpackning av plast, innan alla grillat färdigt.