Under sommaren hade man lyckats försatt hemsideverktyget i viss kaos.

Tidigare kunde man ej använda Microsoft Internet Explorer.

Nu kunde man ej använda Google Chrome?

Och bilder har försvunnit !

Och ingen hade sagt ett ord till oss som kämpar.

Nu är viss återställt får se vad det innebär.

Webmaster

Biltema ökar sitt sortiment på jaktsidan med ett antal nu populära varor. Bitema Jakt

De senaste avskjutningssiffrorna från Svenska Jägareförbundet visar att det fällts många fler vildsvin den senaste jaktsäsongen än tidigare år.

2013-07-17

Sommarintervjun: Björn Sprängare

Svenska Jägareförbundet har haft ett omvälvande jaktår som innehöll ett stort medlemstapp, en besparingsplan samt ett omfattande projekt för att ta fram vision och strategiska mål. Förbundsordförande Björn Sprängare fick rivstarta. I sommar har han varit ordförande ett år. Nu summerar han året och blickar framåt.

För cirka ett år sedan valdes du till ordförande i Svenska Jägareförbundet. Blev det som du trodde?
– Nej, det var större frågor. Vi fick omgående ett stort medlemstapp, som gav omfattande ekonomiska konsekvenser. Men jag tycker att organisationen har angripit problemen på ett bra sätt.
– På det personliga planet kan man konstatera att uppdraget tagit mycket mer tid och ställt högre krav på mig än vad jag trodde. Detta har medfört att jag har fått avveckla andra uppgifter jag haft för att kunna koncentrera mig på förbundet. Arbetet i sig har varit mycket roligt, intressant och utvecklande. Som person är jag sådan att jag går in med 100 procent. Det hoppas jag att medlemmarna har märkt.

Vilka var de stora utmaningarna i uppdraget?
– Att vända medlemsutvecklingen, att få alla att arbeta i samma riktning. Att ena förbundet helt enkelt.
– I rovdjursfrågan måste vi få till en lösning. Men det finns flera positiva inslag i detta arbete. Förbundet är väldigt samstämmigt, nästan helt enigt om hur frågan ska lösas. Det är väldigt positivt.

Du fick ett stort medlemstapp som gav ett bekymmersamt ekonomiskt läge. Går det att gasa sig ur en jobbig situation när resurserna är mindre?
– Svaret är inte enkelt. När man står inför dramatisk situation blir man är tvungen att ta risker. Vi valde vid detta tillfälle att analysera läget, lägga upp en handlingsplan och sedan agera efter bästa förmåga. Det finns alltid risker att det kan spricka någonstans.
– Men nu ser det ut som att det går åt rätt håll. Jag är mycket lugnare nu än jag var för sex månader sedan. Jag tror att vi klarar det. Vi måste klara det. Alternativet är inget jag kan acceptera.

Hur ser den närmaste framtiden ut?
– Vi har gått igenom en fas som upplevts som stökig, inte minst av personalen. Vi har genomfört besparingar, slagit ihop tidningar och fokuserat på bättre medlemsservice. Nu har vi en bättre struktur i organisationen. Det kommer med andra ord inte några överraskningar. Vi vet vad vi ska göra, nu ska vi bestämma hur vi gör det. Framtiden kommer inte att ha samma ovissa karaktär.
– Det kommer att bli mycket jobb, utanför de ordinarie arbetsuppgifterna. Men allt vi gör kommer att vara mer förutsägbart. Tempot och olika tidsaspekter har gjort att några frågor har behövt bestämmas av förbundsstyrelsen snabbare än vanligt. Vi har då inte hunnit förankra detta fullt ut. Så ska det inte vara. Och jag är övertygad om att vi nu kommer att kunna ha mer tid för förankring och kunna delegera besluten till rätt nivå. Det skapar delaktighet och arbetsglädje, vilket är avgörande för en bra kvalitet på arbetet.
– Sedan är det viktigt att arbetsbördan inte blir för stor. Det har varit en riktigt jobbig period för ledningen. Här måste förbundsstyrelsen känna av personalorganisationen för att inte lägga på för mycket arbete. Annars får vi aldrig den kvalitet på arbetet som vi vill ha.

Klarar förbundet av att prioritera ner saker? Förväntningarna är ju att vi ska göra allt.
– Det är ett av de största problemen. Man kan aldrig göra allting. Ingen förening har ekonomi till det. Man måste prioritera. Sedan har det ett värde att mejsla fram vad som är viktigt i framtiden. Det finns naturligtvis olika uppfattningar om vad som är viktigast. Och det är genom dessa diskussioner som rätt avvägningar och prioriteringar kommer fram. Ska vi vara en stark organisation med hög professionalitet som gör ett bra arbete måste vi välja – vi måste prioritera.
– Det är helt nödvändigt att vi får in fler unga och kvinnor i Svenska Jägareförbundet. Detta är ett sunt och positivt arbete.
– Sedan behöver det inte bli så att man prioriterar bort frågor, man kan lägga dem senare i tiden.

Tydlighet och bättre kommunikation är prioriterat. Räcker det för att göra förbundet mer attraktivt?
– Ja, det är nästan så. Vi gör idag mycket bra saker som medlemmarna inte känner till, som allmänheten inte vet någonting om. Vi är eniga, har ett budskap, innehåll och en ofantlig kunskap.
– Jag tror att vi måste bli bättre, på alla nivåer, att förklara vad vi gör, varför vi gör det och vad resultatet blir. Vi måste bli bättre på att hänga med i den samhällsutveckling som pågår. Inom kommunikationsområdet har det hänt otroligt mycket de senaste åren. Klarar vi det så blir våra ställningstaganden tydligare och mer kända i samhället.
– Men vi måste också agera lite annorlunda. Jägareförbundet är en opinionsbildare. Vi måste se oss och agera som en sådan, vilket innebär att vi syns mer i allt fler frågor.

Går det att bygga vidare på det ideella engagemanget som medlemmarna utgör? Eller finns det en brytpunkt?
– Engagemanget är kärnan i hela vår verksamhet. Förbundsstyrelsen har naturligtvis noterat att det är svårt för kretsar och länsföreningar att rekrytera förtroendevalda. Detta måste vi arbeta med. Problemställningen är inte unik för oss i Jägareförbundet, den brottas alla folkrörelser med. Men det finns väldigt mycket drivkraft och engagemang ute i landet. Många medlemmar brinner för olika saker. Kan vi kanalisera detta åt rätt håll, ge dessa personer möjligheter och resurser, kommer vi att få resultat.

Under vinter och vår togs vision och strategiska mål fram. Blir vi en attraktivare organisation genom att arbeta mot målen?
– Ja, alldeles givet. Om alla förstår och kan förklara vart vi är på väg då blir arbetet roligare, vi får högre kvalitet, samt bättre resultat. Denna fråga handlar också om förutsägbarhet och tydlighet. Vet alla vart vi ska kan alla bidra till att ta oss dit. Då blir vi tydligare både internt i förbundet och externt mot samhället. Om fler personer säger samma sak blir vi tydligare.

Under projektet Jakten på framtiden så framkom det att vi skulle bli en jakt- och naturorganisation. Vad är det?
– En sådan är vi redan idag, fast vi kommunicerar nog inte det. Det finns troligen ingen förening som har sådan kunskap om naturen som medlemmarna i Jägareförbundet. I vår verksamhet måste man gå en utbildning – jägarexamen – där man lär sig mycket om naturen för att få delta. Så ser det inte ut i andra föreningar. Tanken med detta är att vi tydligare ska visa på vår kunskap och vårt deltagande i naturen, förklara sambandet mellan viltvård och jakt.
– Allmänheten måste förstå att vi är en resurs, att vi gör mycket bra saker för naturen och vi gör det med egna pengar på frivillig väg. Så detta är mycket en kommunikationsfråga, att förklara det vi redan gör.

Vilka är de stora riskerna under det kommande året?
– Vi måste ha full respekt för de knappa resurser vi har att tillgå. Det gör att vi måste vara kostnadsmedvetna och kanske göra ytterligare besparingar. Sedan finns det en risk att vi tar på oss för mycket arbete. Jag och förbundsstyrelsen är medvetna om att vi inte kan lasta på hur mycket som helst.
– Personal och förtroendevalda har gjort ett hästjobb under en relativt kort tid. Det ska alla känna till. Men vi är inte i mål än. Och då måste vi känna av och anpassa takten vi genomför förändringarna.

Vilka möjligheter ser du?
– Det första är ju vindkantringen i rovdjursfrågan där jag nu ser att vi är på väg från bevarande mot förvaltning. Det är långt kvar, men det ger oss möjligheter. Sedan ser jag i mina kontakter med myndigheter och politiker att det finns en väldig respekt för Svenska Jägareförbundet. De ser vår kunskap och vårt engagemang. Det finns en väldigt bra plattform att bygga vidare på.
– Sedan har vi förbundets vilja att genomföra förändringar, vilja att utvecklas. Det känns mycket positivt. Förutsättningarna för att bli ett attraktivare förbund är riktigt bra.

Hur kan man som vanlig medlem agera för att stödja förbundets utveckling?
– Jag ser spontant två saker. Först är det att prata om jakt och Jägareförbundet. Vad vi tycker och gör. Det är väldigt viktigt att medlemmarna känner att de kan och vill ta upp våra frågor och diskutera dessa på arbetsplatsen eller med vänner och grannar.
– Den andra är jaktetik. Detta är en central fråga som är viktigare än vad många tror. Jag hoppas att våra medlemmar har modet att säga ifrån om etiken sätts åt sidan. Det gäller alla typer av frågor, allt ifrån hur hundar jagar till hur vi hanterar skjutet vilt. En bra och klok etik är grunden för att vi har allmänhetens acceptans att jaga. Så håll etiken högt.

Hur mycket ska ändras? Kommer att vi känna igen förbundet?
– Ja, självklart. Kärnan i Jägareförbundet kommer inte att ändras. Vi anpassar oss till dagens frågor och omständigheter. Konstigare är det inte.

Medlemsfokus har nästan blivit en paroll. Kommer detta fortsätta att vara ett mantra i förbundet?
– Ja. När jag möter allmänheten måste jag känna att jag har stöd från medlemmarna. Det får jag bara om organisationen har ett fokus att göra dem nöjda. Så medlemsfokus är helt avgörande för vår framgång. Inte minst eftersom vi inte har råd att tappa fler medlemmar.

Ett annat sätt att sätta medlemmen i fokus är att hjälpa dessa att komma åt jakt. Alla har inte tillgång till egna jaktmarker. Särskilt gäller det unga och nyblivna jägare. Kan förbundet ta ett ansvar i denna fråga?
– Svenska Jägareförbundet måste möta de krav som medlemmarna ställer. Kanske kan man lokalt, där det är svårt för nyblivna jägare att komma åt jakt, engagera sig för att skapa jaktmöjligheter. Detta kan vara ett sätt att locka nya medlemmar – att få dem över tröskeln. Vi ska naturligtvis vara lyhörda och vaksamma på medlemmarnas behov.

Vad blir den första stora arbetsuppgiften efter sommaren?
– Enligt ett stämmobeslut ska vi göra en översyn av förtroendemannaorganisationen. Det handlar inte om en omorganisation, utan att vi ser över arbetsuppgifter och hur vi arbetar. Målet är få kortare avstånd och snabbare beslut, att effektivisera helt enkelt.
– Sedan har generalsekreteraren Bo Sköld fått i uppgift att organisera personalen på bästa sätt för att vi ska nå de strategiska målen.
– Det kommer att bli en jobbig men rolig höst. Vi har börjat resan mot att göra Svenska Jägareförbundet tydligare och attraktivare eller om vi talar vision – Stor, stark och omtyckt. Och jag känner att vi är på rätt väg.

Länsstyrelsen i Dalarna har beslutat om licensjakt på totalt 63 björnar inom länets gränser, uppdelat på fyra jaktområden. Det är elva björnar fler än förra året.

Viltförvaltningsdelegationen har antagit ett förvaltningsmål om 250 björnar i länet som ska uppnås inom fem år.
Då det i dagsläget finns cirka 400 björnar i Dalarna anser länsstyrelsen att tilldelningen bör vara av beslutad omfattning. På sikt kommer dock en sådan avskjutning att leda till ett minskat uttag vid licensjakter, skriver länsstyrelsen i ett pressmeddelande.
– Tack vare resultatet från spillningsinventeringen som nyligen genomförts känner vi oss trygga i uppfattningen om hur stor björnstammen är i Dalarna. Den avskjutning som nu möjliggörs kommer att minska stammen och sänka tillväxten, säger miljövårdsdirektör Stig-Åke Svenson.

En undersökning om vad människorna i ett antal orter i Sverige, har för attityder, till ett antal förutbestämda frågor om varg och vargförvaltning, har nu gjorts och publicerats av SLU.

Den kommer att analyseras och kommenteras senare, men för Avesta del kan utläsas följande.

Källa: Rapport 2013:1

Hela Sverige.

Vargen intar en särskild roll i den svenska faunan. Förutom att den påverkar de ekosystem den lever i,
råder delade meningar om förekomsten av varg, utbredning och förvaltning av varg. Starka
intressegrupper, där en del vill se fler vargar och där andra vill minska antalet rovdjur, präglar debatten
om vargens vara eller inte vara i det svenska landskapet. I den här rapporten är det ett proportionerligt
urval av Sveriges befolkning som helhet, och invånarna i 25 kommuner i fem olika län, som får ge
uttryck för sina attityder till vargrelaterade frågor.
 En majoritet (55 %) av svenskarna tycker om att ha varg i Sverige. Mest positiva till varg är
personer i storstäderna, minst positiva är invånare i kommuner på landsbygden i vargområdet.
I likhet med tidigare svenska studier finns en stark polarisering i åsikter mellan stad och land.
 Fyra av tio svenskar bryr sig inte om hur många vargar det finns. Nästan lika många tycker att
det är bra som det är. Endast 17 % vill se fler vargar jämfört med nuläget, de personerna
återfinns främst i storstäderna.
 På nationell nivå accepterar hälften att ha varg i sin närhet, medan knappt 40 % är av motsatt
uppfattning. Sverige är delat i frågan.
 En stor andel vill ha varg i hela landet, men helst i Norrland, i nationalparker och i skyddade
områden. Få vill se vargar i Götaland. Samma mönster sågs redan i den första
attitydundersökningen om varg 1976 – men då fanns inga vargar i Sverige.
 Bland åtgärderna för att minska inavel så rankas stödet 1) vargrevir längs norrlandskusten, 2)
att det skapas en korridor längs norrlandskusten, så att vargar kan vandra ner 3) flytta vargar
som vandrar in i norra Sverige till Götaland och Svealand, 4) flytta vuxna vargar från ett annat
land, 5) flytta vargvalpar från annat land eller 6) från djurparker till vilda svenska vargars lyor.
 Det finns ett starkt stöd för jakt på varg, nationellt och i de kommuner som undersökts. I det
nationella urvalet accepterar 62 % jakt på varg, medan endast 16 % säger ”nej” och drygt 20
% svarar ”vet inte”.
 De starkaste motiven för att jaga varg är om de kommer in i tätbebyggda områden, om de tar
tamdjur och om människor är rädda.
 Problemvargar kan hanteras på flera sätt i syfte att minska skador. Respondenterna föredrar
stängsling, märkning för övervakning, flyttning av vargar och skrämselåtgärder. Acceptans för
att döda varg som angriper hund är en vattendelare mellan stad och land i vargfrågan.
 Det finns ett mycket starkt stöd för att ersätta lantbrukare, renägare samt husdjursägare för
förlust av boskap och husdjur.
 En minoritet av respondenterna uttrycker tillit till Länsstyrelsen (37 %), Naturvårdsverket (44
%) och Riksdagen (27 %). Även här finns en tydlig stad-landdimension.