Detta är en etikfråga. Och etik är inte sanning. Det handlar istället om vad jag som person uppfattar som det goda – hur man bör bete sig. Det som ligger till grund för mitt ställningstagande kommer utifrån de erfarenheter och den omgivning där jag levt och verkat. Så det betyder att du och jag kan hävda etiska orsaker för att tycka precis tvärt emot varandra.

Ingen har fel och ingen har rätt. Och det vi tyckte var rätt sätt för några år sedan behöver inte gälla idag. Etiken förändrar sig.

En sak är dock sann. Etikfrågorna kring jakten är mycket viktigare än vad många tror, de kan till och med bli en ödesfråga i framtiden.

Jaktetiken måste tåla en granskning från dem som inte jagar. De måste tycka att vårt ställningstagande – kring varför vi agerar som vi gör – känns klokt och rätt. Allmänheten måste acceptera hur vi jagar. Skulle de istället ifrågasätta etiken har vi verkliga problem. Då kommer snart stat och myndigheter med förbud och regleringar.

Just nu ifrågasätts etiken runt björnjakten, av goda skäl. Det är dags att ta ansvar. Vi jägare måste gemensamt säga ifrån när andra bryter mot såväl lagar som förordningar.

Det är inte okej att använda bil för att genskjuta en björn, det är inte okej att anlägga björnåtlar i alla län, det är inte okej att sätta ut åtelkameror utan tillstånd och ­sedan släppa hundar så fort man fått en bild skickad till tele­fonen.

Vi måste alla gemensamt säga stopp, när jakten inte sköts.

Den lag som är vårt rättesnöre – Jaktlagen – är konstruerad så att jägarna har en stor portion frihet. Nu håller utredaren Håkan Larsson på att se över jaktlagen. Om vi ska få behålla friheten, en jaktlag utan detaljregleringar, måste vi hålla en hög etik i jakten.

Gör vi inte det så kommer andra att tala om för oss hur jakten ska skötas.

Magnus Rydholm