Detta har inget med att man beslutar om älgförvaltning i stora områden, vilket är ett måste, utan mer vad vi skall kunna besluta om, för att uppnå en demokratiskt fungerande organisation som gynnar jakten, jägarna och SJF.

Organisatoriska sönderfallet bygger på det faktum att skogsägarna slog sönder kretsarna genom att få SJF godta sk biologiska gränser för ÄSO. Detta för att kretsarna lokalt var för starka och att skogsbolagen hade mark i flera kretsar. ÄSO skulle givetvis ha bestått av kretsarnas område och representerats av kretsar och förvaltningen omfatta allt vilt. FJVK med 20.000 ha hade varit ett perfekt ÄSO som uppfyller målsättningen med ÄSO i ett större ÄFVO. Som nu har kretsarna ingen representation i ÄSO, en krets kan i dag ha mark i tre olika ÄSO, vid större kretsar, i ännu fler och i olika landskap.

Det är jaktlagen som luddigt har representation i ÄSO men i praktiken styrs ÄSO av ÄFVO där markägarna har majoritet och utslagsröst i den av VFD godkända förvaltningsplanen som Länsstyrelsen godkänner. Dvs Länsstyrelsen bestämmer som skogsägarna vill.

Att ÄVFV organisation med skogsägarnas majoritet skall styra all jakt och verksamhet i ÄSO i stället för kretsar vore naturligtvis ytterligare ett steg i förfallet som kommer drabba vår organisation.

Frågan är istället, hur kan vi jägare undvika förfallet, istället för att sakta vaggas in i lokaljakten sköna sömn, till gagn för de som tänker, att genom höjda avgifter tjäna pengar på en kulturskatt, jakten.

Ser därför kretssammanslagningar som ytterligare ett förfall, av jakten som en viktig lokal kulturbunden företeelse, där markägarna, personer som äger, brukar och jagar på sin mark, styrs av skogsägare som äger, brukar och jagar på sin skog i förhållande till sitt ekonomiska innehav.

Jakten måste i större utsträckning styras av jaktliga kunskaper och erfarenheter, mindre av dåliga ekonomiska kunskaper.

Älgen