Inskjutning

Inskjutning av kulvapen är en viktig del av jägarnas förberedelser. Hur det går till är självklart för vissa, medan det för andra vållar huvudbry.

Att kunna skjuta in kikar­siktet på sitt eget kul­vapen borde vara obligatorisk kunskap. För de flesta är det en enkel match, men det finns också jägare som är osäkra på hur man gör och hellre lämnar bort inskjutningen till någon mer kunnig. Själv hade jag aldrig överlåtit inskjutning till någon annan. Vad är det som säger att den som skjuter in mitt vapen skjuter på samma sätt som jag? Att få kikarsiktet monterat och grovjusterat av en fackman är en sak. Att själv göra själva inskjutningen är bra både rent skjutmässigt, och för det egna självförtroendet. Här kommer en enkel guide om hur man gör en korrekt inskjutning.

Kontrollera vapnet
Stockbultarna ska vara ordentligt dragna. Ett vapensystem som inte ligger ordentligt fast i stocken ger ofta skott som vandrar på tavlan. En vanlig felkälla är också att stocken ligger an en aning mot pipan framför rekylklacken. Pipan ska antingen vara friliggande i stocken, vilket är vanligast, eller ligga med ett ordentligt och konstant tryck som på de flesta helstockade studsare. En pipa som ligger halvt friliggande kan ge vandrande träffläge om stockträet slår sig i vått väder eller om man tar stöd mot ett hårt underlag.
Har man ett vapen med friliggande pipa ska man utan problem kunna föra ett papper runt pipan ända ner mot rekylklacken.
Har vapnet lösa kikarsiktesklackar ska skruvarna till dessa vara ordentligt fastskruvade, liksom förankringen av kikarsiktesringarna. Däremot ska inte skruvarna till ringarnas överfall dras för hårt – godset i kikarsiktes­tuben är tunt och tuben kan krökas. Använd gärna skruvlåsning på alla skruvar, men undvik de varianter som ger starkast låsning. Har du själv monterat siktet? Låt i så fall gärna en fackman kontrollera resultatet.
Det går inte att blanda ammunition hur som helst eftersom de ofta ger olika träfflägen. Pipan svänger när kulan går igenom vilket gör att mynningen befinner sig i olika lägen när kulan lämnar pipan. Pipsvängningarna är större på en studsare med smal pipa än på en med grov pipprofil.

Använd rätt ammunition
Det duger inte att skjuta in med billig övningsammunition och tro att jaktammunitionen träffar på samma ställe, i varje fall inte utan att ha provat i det enskilda vapnet. Inskjutning till jakt ska ske med precis den ammunition du ska jaga med.
Skjut helst inte in på kortare håll än 80 meter. Har man tillgång till 100-metersbana är det ännu bättre. Ammunitionstillverkarna till­handahåller bra data på ­vilket överslag som är lämpligt. En grundregel är cirka tre centimeters överslag på 100 meter. Då kan du rikta mitt i på alla jägarmässiga skjut­avstånd. Ofta finns dessa data tryckta på ammunitionsasken. Saknas denna information brukar man hitta den i kataloger och på websidor. Räkna dock med att verkligheten brukar ge något lägre utgångshastigheter och sämre kulbanor eftersom återgivna data kommer från tester med lång­pipiga vapen.
Välj en inskjutningstavla som passar ditt riktmedel och som du själv anser vara lätt att rikta mot. Till högförstorande kikarsikten med fina riktmedel passar en liten och färgglad riktprick, medan ett grövre riktmedel och lägre förstoring kräver större riktprick. Rödpunktsikten brukar vara lättast att skjuta in mot en mörk cirkel som visar en kant utanför den röda pricken.

Torrdra pipan
Normas klassiska inskjutningstavla med centimetergradering brukar finnas hos vapenhandlarna och kan även – som andra måltavlor – laddas ner via Jägareförbundets hemsida under Dokument. Internet erbjuder massor med mer eller mindre bra inskjutningstavlor.
Om pipan på studsaren har fettats in eller oljats för långtidsförvaring ska loppet torrdras innan man börjar skjuta. I annat fall får man räkna med att just det första skottet kan ha ett avvikande träffläge. Att skjuta in med dåligt stöd är meningslöst och slöseri med ammunition. Ett rangligt trädgårdsbord gör ingen skytt lycklig, men däremot är en stabil bänk i grovt trä eller betong med sandsäckar ett bra skjutstöd. Om du inte är en mycket van skytt som är förtrogen med ditt vapen ska du inte dra slutsatser av enskilda skott. Skjut en träffbild om minst tre skott – sedan kan du dra slutsatsen. Om träffbilden spretar mer än storleken av en lerduva så är det svårt att dra slutsatser – skjut igen innan du börjar skruva. Fortsätter problemet och du har bra stöd har du nog fel på fäste, kikare eller vapen – eller så beror det på skytten. Skotträdsla och dåliga avfyrningar kan ge spretiga träffbilder.

Hur många klick?
Alla kikarsikten fungerar enligt samma princip: Du skruvar siktet åt det håll du vill flytta träffen. Har du träffbilden lågt vänster så skruvar du siktet enligt pilarna för Upp och Höger. Hur mycket varje klick flyttar träffen varierar mellan fabrikaten men den informationen brukar stå under skyddshuven till justeringen eller i manualen till siktet.
Handlar det om att skjuta in öppna riktmedel gäller det att tänka rätt. Flyttar man kornet vid mynningen så flyttas träffläget i motsatt riktning. Flyttar man siktskåran bak på pipan gäller att träffläget flyttas åt samma håll.
Har du ljuddämpare till ditt vapen måste du skjuta in med denna på. Träffläget med och utan ljuddämpare brukar variera någon eller några decimeter, ibland ännu mer – prova i ditt eget vapen.
Boresighter (ordet finns inte på svenska men betyder ungefär loppriktare) är i första hand ett hjälpmedel till den som monterar kikarsikten och vill kunna grovställa siktet. Optiska boresighter är inget nytt påfund, de har funnits länge. I dessa grovställer man riktmedlet enligt en bild som ser ut som ett ­millimeterrutat papper.
På senare år har laser­varianter på temat boresighter dykt upp. Vi har testat flera av dem och kommit fram till att man får bäst resultat med den variant som är utförd som en patron och som appliceras i vapnets patronläge. Sämst resultat har vi fått med plastvarianter som sätts i vapnets mynning.

Ersätter inte inskjutning
Oavsett vilken boresighter eller loppriktare man använder kan den aldrig någonsin ersätta inskjutning.
En boresighter ska ses som ett hjälpmedel för att grovrikta ett riktmedel. Kikarsiktets montagehöjd, pipsvängningar hos vapenindivider samt ammunitionens prestanda ger regelmässigt en smula annorlunda inskjutning av riktmedlet än vad ­boresightern säger. Har man ­däremot en boresighter av god ­kvalitet så kan man notera vilket läge den visar på det redan inskjutna ­vapnet. Har man ramlat och slagit i siktet och inte har möjlighet att provskjuta kan detta vara en nödlösning.

Laserpatroner som laddas i patronläget brukar ge bättre resultat än enkla plastvarianter som sätts i mynningen.