Nyheter Arkiv

Debatt

Rovdjuren kostar över en miljard kronor

Rovdjursstammarna ökar i landet och därmed stiger kostnaderna. Men vad är prislappen för att ha varg, björn, järv och lodjur? Svenska Jägareförbundet efterlyser en socio-ekonomisk konsekvensanalys.

 Pengar är ett språk alla kan förstå och relatera till. Därför är det mycket märkligt att ingen hittills vågat sig på att beskriva vargen och de effekter den medför i ekonomiska termer. Så fort någon idag vill förändra något i vår natur avkrävs man en gedigen konsekvensbeskrivning. Varför har man inte gjort en sådan i vargfallet?

Svenska Jägareförbundet har därför gjort egna beräkningar för att visa på behovet av en riktig konsekvensanalys.

Vissa kostnader är enkla att fånga, till exempel de 160 miljoner som den senaste Rovdjursutredningen och Riksdagens utredningstjänst funnit att den statliga delen av förvaltningen av våra stora rovdjur kostar årligen. Till detta ska läggas särskilda satsningar, till exempel de 5 miljoner som enbart den högaktuella Junseletiken kostat hittills, och att kostnaderna har ökat i takt med större rovdjursstammar. Sammantaget alla dessa kostnader närmar vi oss idag ett belopp på cirka 200 miljoner kronor per år.

Sedan finns kostnader och värden som är lite svårare att fånga. Markägarnas minskade intäkter för jaktarrenden är en sådan. Den minskade jaktarrendeintäkten i ett vargrevir uppgår till mellan 1 och 4 miljoner årligen. Där jakten är attraktiv blir givetvis den uteblivna intäkten större. Idag har vi sannolikt cirka 68 vargrevir i landet vilket innebär att markägarna årligen förlorar mellan 68 och 272 miljoner per år. En utebliven intäkt som inte ersätts av någon.

Det jaktbara viltet har stora värden i form av kött och rekreation. En älg värderas till cirka 16 000 kronor och ett rådjur är värt ungefär 6 500 kronor (enligt SLU:s beräkningar). Då vi vet ganska exakt hur många rovdjur vi har i landet och hur mycket de äter kan man enkelt räkna ut det uteblivna jaktvärdet på de bytesdjur som rovdjuren konsumerar. Det blir lite drygt 600 miljoner per år.

Tamdjurens betesmarker måste också förses med rovdjursavvisande stängsel. Viltskadecenter har räknat ut prislappen för det. Att stängsla hälften av våra fårbesättningar i landet kostar 600 miljoner och då avvärjer inte stängslen alla angrepp. Vill vi stängsla alla våra fårbesättningar med rovdjursavvisande stängsel landar kostnaden på en dryg miljard. Detta är inte en engångskostnad. Staketen måste bytas ut med jämna mellanrum och underhållas flera gånger per år.

Man kan idag också sätta ett värde på den oro som, bland annat, var fjärde vuxen svensk känner för att röra sig i skog och mark där det finns stora rovdjur. Vi vet även att jaktturismen i landet omsätter cirka 1 500 gånger mer än rovdjursturismen. Täta rovdjursstammar leder till minskade intäkter och färre arbetstillfällen.

Förutom bortfallet av intäkter och ökande kostnader påverkas naturligtvis även fastighetsvärdena av den ökande rovdjursförekomsten. I Värmland, Örebro och Dalarna län, som till stora delar är täckta av vargrevir sjunker fastighetsvärdena enligt SCB. Orsakerna till detta kan kanske inte helt tillskrivas rovdjursförekomsten, men det är onekligen så att många fastighetsägare har mött detta som ett argument för ett lägre värde vid en fastighetsförsäljning.

Summerar vi några av ovan nämnda effekter hamnar rovdjurskostnaden på över en miljard kronor per år. Men det stannar inte där. Många effekter återstår att räkna på. I slutändan måste man också inse att vi lever med ändliga resurser och att vi har 846 arter på våra rödlistor som är minst lika hotade som vargen, hur mycket satsar vi på dem?

Innan man bestämmer hur mycket rovdjur det ska finnas måste man bestämma sig för vad de får kosta. Gör man tvärt om är risken stor att drabbade människor ytterligare förlorar förtroendet för myndigheter och politiska beslutsfattare.

Regeringen har aviserat en ny rovdjursproposition till hösten. Idag ersätts och kompenseras endast bråkdelar av de negativa konsekvenser som vargen och de andra stora rovdjuren för med sig. I en långsiktig och accepterad rovdjurspolitik bör man utgå från en socio-ekonomisk konsekvensanalys och bestämma vilka kostnader samhället är berett att bära för rovdjuren. Det är enligt vår uppfattning helt avgörande för en trovärdig politik. Att som idag tillåta vargstammen öka ohämmat och skapa problem i nya delar av landet gör det ännu svårare att åstadkomma en förvaltningsplan för rovdjuren där samhällskostnaderna kan hållas på en rimlig nivå. Vi behöver en debatt om vad rovdjuren får kosta samhället och drabbade medborgare mer än en sifferexercis kring vargpopulationens storlek och genetiska status.

 

Björn Sprängare, ordförande i Svenska Jägareförbundet

Thomas Björklund, ordförande i Jägareförbundet Dalarna

Läs mer

Koka ner rovdjursdebatten

Hej Leif

Vad jag förstår finns det i debatten grupper med ett enda mål, nämligen att sysselsätta SJF med en komplicerad debatt så kärnfrågorna döljs.

Så att det faktum att det nu hänger på antalet varg, det skall in i dimman.

Vad som gäller är inget annat än att fastställa en smärtgräns för populationerna, för Sverige, och för regioner.

Därefter fastställa medlen hur man når dit. (Vad jag kan se är det knappast fråga om att prata, flytta, avla utan jaga.)

Går det inte för lagar, då föreslås vi ändrade lagar.

Går det inte för EU, föreslås att vi kör över, och hota med att lämna om det kostar.

 

Åke B

Läs mer

Debatt : Gärna spridning

Men varför inte prata om det viktigaste först, minska populationen?
För skall den minskas med 400 individer underlättar det nog att de inte är så spridda, eller?

Vad jag förstår finns det grupper med ett enda mål, nämligen att sysselsätta SJF med en komplicerad debatt så kärnfrågorna döljs.

Så att det hänger på antalet varg, det skall vi strunta i.

Vad som gäller är inget annat än att fastställa en smärtgräns för populationerna, för Sverige, och för regioner.

Därefter fastställa medlen hur man når dit. (Vad jag kan se är det knappast fråga om att prata, flytta, avla utan jaga.)

Går det inte för lagar föreslås ändrade lagar.

Går det inte för EU, föreslås att kör över, och hota med att lämna.
Älgen

Läs mer

Debatt: Sprid ut vargarna

Tony Karlsson har i sitt inlägg Vargar också i renbetesland helt rätt. Vi kan bråka hur mycket som helst om vargar och antal, men nyckelfrågan är var de ska få vara. Den frågan måste lösas innan något annat.

Antingen ska vargarna naturligen få finnas över hela landet med samma regler överallt, eller så tvingas vi hålla en onaturligt isolerad stam i Mellansverige.

Då måste det vara bättre med genetiskt friska vargar, som har en naturlig kontakt med sina artfränder i Finland, och utspridda över en betydligt större yta, än vad situationen är nu.

Vargar som kommer in i bebyggelse och nära boskap ska kunna tas bort – men i övrigt ska de få finnas där de vill vara, och det är ofta Norrland.

Att i all evighet bygga en isolerad stam i Mellansverige med hjälp av helikopterjakt och flytt av djurparksvargar är fel och konstlat.

Till hösten kommer regeringens nya rovdjursproposition. Då måste riksdagen besluta att samma regler och rovdjurspolitik ska gälla i hela landet. Sedan måste alla anpassa sig.

Leif Öster

Läs mer

Regeringen har ändrat § 28

Regeringen har beslutat att ändra paragraf 28 i Jaktförordningen, som berör rätten att försvara hundar och andra tamdjur mot rovdjursangrepp. Den som i en sådan situation skjuter björn, varg, järv eller lodjur ska i fortsättningen anmäla detta till länsstyrelsen – inte till polisen, som hittills varit fallet

Läs mer

Rovdjur

Liberg: ”Bollen ligger hos bevandesidan”

13 mars, 2013
Forskarna anser sig ha mycket god koll på den svenska vargstammen. På genetikområdet ligger forskningen till exempel i internationell framkant. Trots detta blir vargdebatten allt mer högljudd och vulgär.
Mycket tyder dessutom på att den illegala vargjakten åter ökar.

 Genetiken har blivit ett slagträ i vargdebatten, trots att vargstammen i själva verket mår alldeles utmärkt.

– Folk tror att vi har så inavlad vargstam att djuren är trebenta och enögda. Det är en myt. Vargarna lever och fungerar jättebra, men det finns en liten högre risk för missbildningar, säger Håkan Sand, projektledare vid Skandulv, till TT.

– Kompromissvilja saknas hos starka aktörer. Jag tycker att bollen ligger hos bevarandesidan, att lugna ner sina krav och inte spela ut alla juridiska kort och spela ut EU-kommissionen mot svenska myndigheter. Idag har vi en vargförvaltning som inte styrs i Sverige, utan i Bryssel, säger Olof Liberg, samordnare i Skandulv, till TT.

Illegala jakten verkar öka
I samband med att licensjakt på varg infördes för några år sedan minskade den illegala jakten på varg. Men nu tyder mycket på att tjuvjakten ökar.

– Vi har inte bra data för de två senaste åren, men vittnesmål från initierade säger att den nu ökar kraftigt igen, säger Olof Liberg.

Soppan om den så kallade Junselevargen fortsätter också. Vargtiken har spårats ocdh snart kan det bli dags för en fjärde flytt av landets dyraste varg, som hittills kostat fyra miljoner kronor.

– Ingen vill ha det här spektaklet. Men de som förfasar sig över flyttningarna bör säga vad som ska göras i stället. Låta henne gå kvar, när samerna säger att hon är en katastrof? Eller skjuta henne, när förvaltningsrätten stoppat det? säger Olof Liberg till TT.

Skapad 2013-03-13 Ändrad 2013-03-13 Ansvarig redaktör: Svensk Jakt
Läs mer

Debatt

Debatt: Jägarna måste dra åt samma håll i vargfrågan

Jägarorganisationerna måste gå åt samma håll i vargfrågan, anser insändarskribenten. Foto: Olle Olsson
Jägarorganisationerna måste gå åt samma håll i vargfrågan, anser insändarskribenten. Foto: Olle Olsson
Vi får skydda våra husdjur om de angrips av varg, eller om vargen går till förnyat angrepp enligt paragraf 28. De som inte har vapen kan be en granne som är jägare att skydda husdjuren, får, hundar, nötkreatur, med mera.

 Man kan konstatera att det är ytterst få skyddjaktansökningar som beviljas trots att vargstammen efter årets föryngringar börjar närma sig 500 individer.

Alliansregeringen gick till val på att det skulle bli vargjakt. Det höll i två år. Årets vargjakt lyckades rovdjursföreningarna med hjälp av en EU-potentat att stoppa efter endast tre fällda vargar.

Sverige är inte längre en suverän stat, och regeringen har totalt förlorat kontrollen över vilka regler som ska gälla i vårt land. Nu är dags att regeringen återtar kontrollen över hur stor vargstam vi ska ha i Sverige.

I många andra samhällsfrågor har man varit snabb att stifta lagar och nya regler, men i rovdjursfrågor har man lagt sig platt för bevarandesidan.

 Den som ofta får ta skulden för rovdjurspolitiken är Jägareförbundet som accepterar en stam på 150 vargar till skillnad mot tidigare då vi hade en styrelse som trodde att vi skulle få jakt på varg.

Även jag hade tänkt gå ur Jägareförbundet efter att ha blivit drabbad av varg på markerna där jag jagar, men efter närmare eftertanke ändrade jag mig. Jag tycker att Jägareförbundet i dag, allra helst regionalt genom Karl-Evert Hellsén som är länsordförande i Jägareförbundet Gävleborg där jag jagar, gör vad man kan för att få politiker och press att uppmärksamma problemen.

Jägareförbundet tillsammans med andra jägarorganisationer måste samarbeta i stället för att dra åt olika håll. Hårdare tag mot politikerna i form av eftersöksstrejker kanske måste till, och där bör inte heller Jägareförbundet vara så avvisande som man tidigare varit.

Avslutningsvis så spelar det ingen roll vad vi inom jägarkåren gör om inte alliansregeringen tar sitt ansvar i vargfrågan så att vi får börja kraftigt beskatta en alldeles för stor vargstam.

Germund Freimuth

 Delta i debatten!

 Skriv en insändare och mejla den till debatt@svenskjakt.se

 Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Läs mer